Vuxna styr barns lek i förskola – visar avhandling

– Under hela min utbildning till förskollärare betonades att leken var den gyllene nyckeln in i barnens värld. Den retoriken finns fortfarande och under de senaste tio åren har det talats väldigt mycket om lek och dess inneboende goda krafter på förskolorna.

– Lek uppfattas alltså som något naturgivet bra. Dessutom är förskolornas ambition ofta att alla barn ska vara med och leka, även de som inte vill eller helst leker ensamma eller annorlunda lekar.

– Jag har dock velat vända på stenarna i min avhandling och se på vad som händer i leken när pedagogerna är med. Vad är det för maktförhållande som råder? Vad i leksituationen är det som pedagogerna styr och vilka tekniker använder pedagogerna för att styra barnet i leken?

Ständigt ätande
Undersökningen är gjord i fyra barngrupper på tre förskolor där barn mestadels är mellan fyra och sex år. Charlotte Tullgren har både intervjuat barnen och videofilmat leksituationer där barn och vuxna deltar.

– När jag tittade igenom materialet blev filmerna mer intressanta än intervjuerna för när jag gick in i filmerna kunde jag på ett annat sätt se vad som blev föremål för styrning. Jag kunde också se hur pedagogerna arbetade för att styra barn i leken.

– Det mest slående var detta ständiga ätande. Lekte barnen för högljutt styrdes leken mot ätande som anses lugnande men det var även i en mängd andra situationer som lekarna styrdes mot måltider, fester eller köksredskap.

Stark styrning
Studien visar att leken inte är barns fria uttrycksmedel, menar Charlotte Tullgren.

– Tvärtom försöker de vuxna styra barnen dithän att de ska lära sig något, att de utrustas med kompetenser för det fortsatta livet och det livslånga lärandet. Ja, ytterst handlar det om att vi redan som barn skolas in mot att bli självstyrande människor som tar ansvar för vårt eget livsinnehåll.

Styrningen i den observerade leken kan även delas upp ytterligare enligt Charlotte Tullgren:

– En del handlar om att barn leker överhuvudtaget, där barn betraktas som kreativa, aktiva och förmögna att fylla sina lekar med meningsfullt innehåll. Barnen utvecklas. Där stöttar och uppmuntrar pedagogerna men de styr även bort från att barn är till synes overksamma eller överaktiva.

Inget obehagligt
– Jag undersökte även vad barn leker, alltså innehållet i leken och hur pedagogerna även här styrde. Lekarnas innehåll styrdes exempelvis bort från sådant som är obehagligt eller olagligt mot det som är trevligt och nyttigt. Kaos får knappast existera. Det fanns exempelvis en lek där pojkarna var poliser och pedagogen tjuv och där poliserna sköt tjuven i huvudet. Den leken styrdes mot en matlek; ett tjuvkalas.

– När det gäller hur barn leker var pedagogernas styrning även påtaglig här. Barn ska lära sig hur de ska vara mot varandra och vilka regler som gäller. Därför styr pedagogerna bort från det som stör friden och skapar konflikter till lugnare lagomlek.

Ville inte sluta leka pyromaner
Charlotte Tullgrens studie visar också att barnen inte alltid accepterar den styrda leken.

– Det finns det flera exempel på. Ett handlade om när barnen lekte i ett träd där de låtsades att de var i ett hus som började brinna. De kallades pyromaner på pedagogens initiativ. Pedagogen försökte då i leken ringa efter brandkåren för att den skulle släcka elden – men det var ingen av barnen som ville lyssna på det örat utan de fortsatte att leka pyromaner.

– Andra knep var att leka utanför pedagogernas åsyn, inte lyssna på pedagogernas lugnade lekförslag, att ordna frirum där Batman, Zorro, cirkusartister m.m. kan härja fritt.

Charlotte Tullgren har även undersökt vilka tekniker pedagogerna använde för att styra barnen.

– Ett sätt är övervakning där lekkamraten/pedagogen självfallet diskret men med ett öga överallt observerar barnen. Barnen vet om att de är övervakade och anpassar sig. Fönstren i alla förskoledörrar är ett annat exempel på detta allseende.

– Ett annat sätt är normalisering där man fokuserar på individen för att få gruppen homogen. Det betyder att det barn som sticker ut eller skiljer sig från gruppen är pedagogen snabbt framme för att inlemma i gruppen. Det görs antingen genom att tillrättavisa och peka på det som särskiljer eller försöka innesluta genom att uppmärksamma, uppmuntra eller bjuda in till den aktuella leken. Inneslutningar och uteslutningar förpliktigar barn att leka på ”rätt” sätt.

Ny bok kommer
– Jag vill att de som arbetar i förskolan ska få syn på styrningen i leken så att de blir medvetna om vad de faktiskt gör och kan börja reflektera kring det och kanske ifrågasätta sig själva. Därför tänker jag även skriva en mer populärvetenskaplig bok som kan nå ut på förskolorna.

– Men jag vill inte att pedagogerna ska sluta leka.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Charlotte Tullgren på tfn. 044-20 32 53 eller e-post: charlotte.tullgren@staff.hkr.se