Föräldrarnas utbildningsbakgrund avgör framgång i skolan – inte elevernas modersmål

Gun Hägerfelth har arbetat med undervisning i svenska som andraspråk sedan 70-talet. Eleverna hon mött har haft alla möjliga språk som förstaspråk. De elever som ingår i avhandlingsstudien har arabiska, spanska, vietnamesiska och bosniska som modersmål.

– Det har alltid varit spännande att se hur elever tillägnar sig och lär sig ett nytt språk som svenska. Samtidigt har det genom åren producerats en mängd rapporter som beskriver att det går dåligt för andraspråkselever i skolan. En vanlig förklaring är att dessa elever har bristfälliga språkkunskaper.

Genom sin studie ville Gun Hägerfelth närmare undersöka om det är en så enkel förklaring till vilken framgång elever med svenska som andraspråk har i skolan.

– Detta har jag gjort genom att närstudera några elever och deras lärande i naturkunskap. Min teoretiska utgångspunkt bygger på att ämneskunskaper har med språk att göra och att man lär sig språk genom att använda språket. Språk, språkutveckling och lärande är nära kopplade till de sammanhang de ingår i. Därför är mitt övergripande syfte att ta reda på hur språket används i olika sammanhang i skolämnet naturkunskap i gymnasieskolan.

Språkliga hinder i naturvetenskap
– Ämnet naturkunskap valde jag därför att det är inkörsporten till andra naturvetenskapliga ämnen men också därför att naturkunskapen måste sättas in i ett samhälleligt sammanhang – målet är att eleven resonerar och argumenterar kring naturvetenskapliga frågor. Idag finns det väldigt många invandrarelever i storstädernas gymnasieskolor, och ska man få fler att lyckas också i naturvetenskapliga ämnen måste man få en uppfattning av vilka språkliga hinder som finns för att på allvar tillägna sig och djupare förstå ett ämne.

Gun Hägerfelth har följt 16 elever i två olika gymnasieklasser. Bland dessa elever hade hälften av eleverna svenska som första språk och hälften av eleverna svenska som andra språk. Den ena klassen är en fyraårig variant av naturvetenskapsprogrammet och den andra en treårig bilingualvariant, d.v.s. eleverna läser många ämnen på engelska. I den fyraåriga varianten kommer eleverna från hem med kort eller medellång utbildning medan eleverna i bilingualvarianten kommer från hem med minst en förälder med lång utbildning.
Gun Hägerfelth har följt eleverna under lektionstid under deras kurs i Naturkunskap A, intervjuat dem, intervjuat lärarna, låtit eleverna fylla i språkjournaler m.m. I centrum för studien står eleverna och deras sätt att samtala när de arbetar i par och i grupp.

– Jag har velat ta reda på vilka eleverna är, och vad de talar om när de löser uppgifter tillsammans i par och grupp. Elever använder språket på olika sätt beroende på vilket sammanhang det används i. Elever kan vara väldigt pratsamma om de samtalar med någon de känner sig trygga med och om de samtalar om något som intresserar dem. I en större grupp kan samma elev plötsligt tystna. Denna elev kanske inte vågar yttra sig av rädsla att säga fel eller eleven kanske inte alls förstår vad uppgiften går ut på eller så väljer eleven av någon annan anledning att inte bidra till att utveckla samtalet. För att sedan förstå varför de använder språket som de gör jämför jag elevernas sätt att använda språket med andra situationer där språket används i klassrummet.

Studie av undervisning
Gun Hägerfelth har även följt undervisningen, fört samtal med lärarna, undersökt läroboken, uppgifternas utformning och tolkat innehållet mot styrdokumentens texter.

– Det jag kunde se var att undervisningen bedrevs helt olika i de båda klasserna. I den fyraåriga varianten var det mest läraren som använde språket. Eleverna avkrävdes endast korta svar. I den andra klassen använde både läraren och eleverna språket mer flitigt och även om läraren hade genomgångar bjöds eleverna in i samtalet och deras egna erfarenheter togs tillvara i undervisningen. Samtalen i klassrummet var alltså mycket mer dialogiska redan i genomgångsfasen.

– Fast det handlar om mer än detta. I den fyraåriga klassen handlade undervisningen i hög utsträckning om att eleverna skulle lära sig en mängd naturvetenskapliga begrepp medan eleverna i den treåriga varianten på ett helt annat sätt också fick pröva begreppen och använda dem kreativt. Det fick alltså många fler chanser att använda ämnesspråket varierat i olika sammanhang.

Utbildningstraditioner viktigast
Studien visar att hem med långa utbildningstraditioner gynnar eleverna i deras skolarbete oavsett om de har svenska som förstaspråk eller som andraspråk.

– Visst finns en viss språklig skillnad, men den avgör inte skolresultaten. Frågan är vilken slutsats man ska dra av detta när det gäller skolans ansvar för alla elevers lärande, frågar sig Gun Hägerfelth

– Min tolkning är att vi borde ägna mycket mer energi åt hur vi kan lägga upp undervisningen så att det gagnar alla, särskilt invandrarelever som kommer från hem utan långa utbildningstraditioner. Det är viktigt, särskilt för dessa elever, att skolan erbjuder den möjlighet till varierat språkbruk som andra elever har möjlighet till utanför skolan. Jag menar därför att undervisningen, i exempelvis naturvetenskap, borde ske mycket mer i dialogform i alla klassrum, vilket innebär att både elevernas och lärarens olika tankar och synpunkter förs fram så att läroprocesser och tankeprocesser kommer igång. Läromiljöerna måste bli mycket mer språkligt aktiva.

Gun Hägerfelth vill att hennes avhandling ska fungera som en tankeväckare i skolan och för att visa hur elever samtalar och bygger upp innehåll.

– Lärare kan inte nöja sig med att konstatera att eleverna talar dålig svenska och att en del av dem inte klarar skolämnena. De måste ställa sig frågan varför? Om vi ser språk och lärande som två sidor av samma mynt måste vi också inse att alla lärare har ansvar för elevernas språkutveckling.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Gun Hägerfelth: E-post: gun.hagerfelth@lut.mah.se eller tfn: 040-665 81 49. Avhandlingen kan beställas via e-post: bestallning@lut.mah.se