Den aktiva arbetsmarknadspolitikens rötter
När det svenska samhället på 1920-talet för första gången ställdes inför massarbetslöshet bemöttes den med ”arbetslinjen”. Den svenska staten och dess kommuner anordnade nödhjälpsarbeten åt tiotutsentals arbetslösa, vilka sysselsattes med bland annat vägbyggen och skogsröjning på glesbygden. Om de arbetslösa hade fått ett kontant understöd istället för ett nödhjälpsarbete hade kostnaden per hjälpt arbetslös minskats med två tredjedelar.
Lena Eriksson vid Stockholms universitet undersöker i sin avhandling i historia varför den kostsamma och administrativt krävande arbetslinjen fick en så framträdande ställning i den tidiga svenska statliga arbetslöshetspolitiken.
Arbetslinjens mål var både att säkra den arbetslösas försörjning och att förmå dem att återgå till den öppna marknadens arbeten. Verksamheten fick därför inte bara ekonomiska konsekvenser. Under det decennium svenska myndigheter tvingades hantera den högsta noterade arbetslösheten i Sveriges historia hade arbetslinjen även långtgående sociala effekter. Dessa fick genomslag på nationell, lokal och individuell nivå, bland annat genom den normgivning och sociala kategorisering som var beståndsdelar av arbetslinjen. Lena Eriksson skildrar några av arbetslinjens konsekvenser för det svenska samhället under ett centralt skede av vår moderna historia.
Doktorsavhandlingens titel: Arbete till varje pris. Arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspolitik. (Almqvist & Wiksell International)
Disputationen äger rum fredag 17 september kl. 10.00 i hörsal 9, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är docent Jonny Hjelm, Umeå universitet.
Lena Eriksson kan nås på tfn 08-674 71 12, 070-21 21 296 eller e-post lena.eriksson@historia.su.se
