Efter psykiatrireformen – en uppföljning av en grupp psykiskt funktionshindrade

Sammanfattning: Syftet med avhandlingen har varit att följa en grupp psykiskt funktionshindrade efter psykiatrireformen 1995. Resultaten visar att de förändringar man kunnat konstatera är i linje med reformens mål. I avhandlingen diskuteras skillnaden mellan dessa resultat och bilden i den allmänna debatten av reformen som ett stort misslyckande.

Målsättning: 1995 genomfördes psykiatrireformen med huvudsyfte att förbättra livet för de svårt psykiskt sjuka. Huvudsyftet med avhandlingen har varit att följa upp en grupp av reformens målgrupp för att se om de förändringar man kunnat konstatera är i linje med reformens mål.

Innehåll: Reformens målgrupp var personer med en psykisk sjukdom som medförde ett långvarigt socialt funktionshinder. I samband med att reformen genomfördes, gjordes i de flesta kommuner kartläggningar av hur stor reformens målgrupp var och vilka behov gruppen hade.
I en mellanstor kommun (Jönköping) gjordes en kartläggning av gruppen och dess behov 1995/96. En liknande kartläggning gjordes fem år senare.
Resultaten från de båda undersökningstillfällena jämförs. I avhandlingen görs också intervjuer av en liten grupp återhämtade från svår psykiskt sjukdom om vad som bidragit till återhämtningen och dessutom en undersökning av förändringar av mängden psykiatrisk vård mellan 1994 och 2003.
Huvudresultat: Resultaten var i huvudsak i enlighet med reformens mål. Gruppens otillfredsställda behov hade minskat mellan de båda intervjutillfällena. Detta resultat gällde såväl personernas egna bedömningar som personalens. Insatserna för gruppen hade ökat. Gruppen förefaller inte heller ha övergivits av vården. Endast några få personer hade helt tappat kontakten med den psykiatriska vården mellan kartläggningarna. Den andra sidan av detta mynt var att enbart ett fåtal hade återhämtat sig från svår psykisk sjukdom mellan undersökningstillfällena.
Varför har reformen då allmänt beskrivits som ett misslyckande i den allmänna debatten?
En huvudanledning kan vara att även om situationen ”i genomsnitt” har förbättrats något har gruppen alltjämt en levnadsnivå långt ifrån folk i allmänhet. Av undersökningen framgick också att viktiga faktorer som arbete, sysselsättning och social isolering inte förändrats mellan de båda tillfällena.
Reformen verkar ha fått bäst genomslag i mellanstora kommuner och resultaten kan vara svåra att generalisera till t ex storstadskommunerna.
I debatten har också funnits missuppfattningar om reformens mål. Nedläggningarna av de gamla mentalsjukhusen har varit en mycket långvarig process och reformen är snarare en följd av denna förändring än anledningen till den. I debatten förefaller reformen fått skulden till samhällsproblem i allmänhet, ett kraftigt ökat missbruk och nittiotalets sparande på offentlig vård. Det finns också tecken i undersökningen på att en prioritering av vård skett av reformens målgrupp som fått konsekvenser i form av försämrade resurser för andra grupper psykiskt sjuka.

Avhandlingens titel: After the 1995 Swedish Mental Care Health Reform. A follow-up study of a group of severely mentally ill
Avhandlingsförfattare: Hans Arvidsson , tel. 070-3470750, 036-321 259(arb.)
e-post: hans.arvidsson@lj.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Arne Holte, Oslo
Tid och plats för disputation: Fredagen den 17 december 2004 kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940