De kom från havet: ”Monsterkrabbor på Julön har utvecklat insektnäsor
Nya resultat visar att landlevande krabbor, utvecklade från havslevande förfäder, under evolutionens gång har återuppfunnit nyckelfunktioner hos insekternas doftsinne för att kunna uppfatta dofter i luft istället för i vatten.
Kokosnötkrabban, Birgus latro, är världens största landlevande leddjur, med en vikt på upp till 4 kg och en längd på över en halv meter. Arten är kanske mest känd för sin förmåga att klättra upp i höga kokospalmer för att hitta kokosnötter som krabborna sedan öppnar med sina mycket kraftiga klor. Kokosnötkrabban är helt anpassad till ett liv på land, och drunknar faktiskt om den sänks ner i vatten.
Krabbans anpassning till landliv har uppnåtts genom flera, ofta dramatiska anpassningar. En fråga som aldrig undersökts tidigare är hur doftsinnet hos krabban har anpassats till det nya levnadssättet – en intressant fråga eftersom doftsinnet fungerar under mycket olika förhållanden i luft jämfört med i vatten.
I en artikel i den mycket högt rankade tidsskriften Current Biology kan Marcus Stensmyr och Bill S Hansson från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, tillsammans med kollegor från Lunds universitet och University of New South Wales i Australien visa att de imponerande krabborna inte bara har ett doftsinne, men att det system som de har utvecklat är mycket sofistikerat och känsligt. Krabborna har klarat av denna evolutionära utveckling genom att använda liknande strategier som insekterna gör. Intressant nog så sträcker sig likheterna mellan krabbans och insekternas doftsinnessystem till såväl funktionella som strukturella och beteendeaspekter.
Krabbans ”insektsnäsa” är ett slående exempel på konvergent evolution, och illustrerar ovanligt väl hur liknande behov hos mycket avlägset besläktade arter kan resultera i liknande lösningar.
Kontaktinformation
Kontakt: Professor Bill S. Hansson, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Alnarp, 040-415300,
0708-793305
bill.hansson@vv.slu.se
