Begravningskapellet – konsthistoria och samhällsförändring
Begravningskapellet – förr en utlokaliserad byggnad för kyrkligt avsked, idag också ett neutralt rum för avsked i ett mångkulturellt samhälle.Emilie Karlsmos avhandling beskriver begravningskapellens arkitektur och konstnärliga utsmyckning och ett samhälle i förändring.
Begravningskapellet har som enda funktion att rama in begravningen. Byggnadstypen hänger samman med de nya kyrkogårdar som från 1800-talets början anlades utanför de växande städerna, men huvudsakligen hör begravningskapellet – med eller utan krematorium – 1900-talet till. Emilie Karlsmo avhandling, Rum för avsked, sätter in begravningskapellet i ett kultur- och kyrkohistoriskt sammanhang. Studien fokuserar byggnaden och rummet, men följer också förändringar i begravningssederna, såsom kremeringen som med tiden blivit allmänt och accepterat bruk. Den diskuterar också frågor som modernitet, sekularisering och förändringen mot ett mångkulturellt samhälle.
– I takt med att alltfler lämnar kyrkan och samhället blir alltmer mångkulturellt blir det viktigare med alternativa platser för begravningsceremonier. Detta är också något som Svenska kyrkan, som med få undantag står som huvudman för kommunernas begravningsverksamhet, har beredskap för. Begravningskapellet och krematoriet är kyrkliga byggnader men ska kunna användas för alla typer av begravningar, säger Emilie Karlsmo.
Sedan tidigare räknas ett antal begravningskapell och deras konstnärliga utsmyckningar till de stora verken i Sveriges konsthistoria, exempelvis Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. Dessa återfinns också i denna avhandling, men huvuddelen av exemplen har valts för att vara representativa i mer allmän bemärkelse. En utgångspunkt har varit att begravningskapellet är ett av det föregående seklets nya offentliga rum, om än med Svenska kyrkan som byggherre.
För 60 år sedan var motiv med unga och gamla människor i pastorala åkerlandskap vanliga. Sådana fanns också i andra rum de här åren, som skolor och Folkets hus. Dagens kapellrum, däremot, har ofta utsmyckningar som går att tolka mera öppet. Utsikter över vatten eller naturmotiv, eller helt nonfigurativa motiv dominerar.
– Textilen är det återkommande konstnärliga medier, säger Emilie Karlsmo.
– Jag har undersökt begravningskapell över hela Sverige, avhandlingen ger därför en delvis annorlunda bild av det svenska 1900-talets offentliga konst och arkitektur.
Bok för recension: Makadams förlag genom tove@makadambok.se
Kontaktinformation
Emilie Karlsmo kan nås på konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, tel. 018-471 3778 eller 0706-18 67 37.
