Bättre intensivvård för patienter med svåra skallskador
Andelen patienter som efter en allvarlig skallskada kan fortsätta leva ett oberoende liv kan ökas med individuell intensivvårdsbehandling. Det visar Kristin Elf i sin avhandling som hon försvarar den 22 april vid Uppsala universitet.
Traumatisk hjärnskada (THS) är den vanligaste dödsorsaken hos barn och yngre vuxna i västvärlden och orsakar även livslång funktionsnedsättning och handikapp hos många människor. Den primära hjärnskada som uppkommer vid själva olyckan bidrar inte ensam till funktionsnedsättning och död. En hjärna som utsatts för våld är mycket känslig och vissa faktorer, så kallade sekundära insulter, kan därför orsaka sekundära hjärnskador. Exempel på sådana insulter är blödningar och högt tryck inuti skallen, blodtrycksfall och dålig syrsättning av blodet. Neurointensivvård, vars främsta uppgift är att övervaka patienterna och undvika sekundära insulter (SI), har gjort att dödlighet och funktionsnedsättning minskat. I Uppsala infördes på 90-talet ett så kallat sekundärinsultprogram (SI-program), som innebar att all personal utbildades och att vården standardiserades för att underlätta omvårdnad och medicinska beslut.
Kristin Elf har utvärderat behandlingsresultaten hos patienter med THS efter att SI-programmet implementerats. Hon har också undersökt hur förekomsten av sekundära insulter påverkar prognosen. Av de 154 patienter som studerades 1996-1997 hade 79 procent återgått till ett oberoende liv sex månader efter traumat och 6 procent hade dött. I en studie från tiden innan SI-programmets genomförande fick 48 procent av patienterna ett oberoende liv och 31 procent dog.
– Sådana jämförelser ska dock göras med stor försiktighet eftersom flera förklaringar kan finnas till skillnaderna i behandlingsresultat, säger Kristin Elf.
De sekundära insulterna mättes manuellt timme för timme, och senare även digitalt minut för minut. Båda metoderna gav ett likartat mönster. Många patienter hade inga insulter alls medan ett liten grupp stod för majoriteten av dem. I och med de tätare mätningarna blev ett nytt mönster synligt. Högt blodtryck och feber tycktes påverka behandlingsresultaten negativt. Dessa faktorer skulle kunna orsaka sekundär hjärnskada genom ökad hjärnsvullnad. Men avhandlingen visar också att patienter reagerar olika på blodtrycksökning. Vissa reagerade med att trycket i skallen sjönk, andra med att trycket i skallen steg. Detta kallas för att patienterna har olika tryckreaktivitet. Beroende på hur tryckreaktiviteten ser ut verkar det som att patienterna har nytta av olika typer av behandlingsprotokoll.
– Denna tryckreaktivitet har räknats ut i efterhand, och det vore önskvärt att kunna skatta den på ett snabbare sätt för att anpassa behandlingen till varje patient, säger Kristin Elf.
Kontaktinformation
Mer information: Kristin Elf, 018-611 4971, eller via e-post Kristin.Elf@neurokir.uu.se
