Onormal celldelning förklarad
Varför delar sig somliga cancerceller inte i två, som celler ska göra vid celldelningen, utan i tre-fyra nya celler som ser helt onormala ut? Frågan ställdes redan på 1890-talet av den tyske tumörforskaren David Hansemann, som t o m med dåtidens mikroskop kunde se den egendomliga celldelningen. Nu har en annan David, lundaforskaren David Gisselsson, funnit ett svar.
David Gisselsson har tillsammans med sina kollegor från avdelningen för klinisk genetik länge studerat kromosomförändringar hos olika sorters cancerceller. Tvärtemot den tidigare uppfattningen att tumörceller är ganska genetiskt stabila, så kunde han för några år sedan visa att det råder genetiskt kaos i tumörerna i vissa svåra cancerformer.
– 46 kromosomer är ju det normala antalet i mänskliga celler. Men i tumörer från skelett- och bukspottkörtelcancer kan somliga celler ha mycket mindre än 46 kromosomer medan andra har flera hundra. Kromosomernas struktur är också ofta onormal – de har t.ex. tappat delar, bytt segment med varandra och kopierat upp vissa gener i massupplaga, säger David Gisselsson.
I en serie studier har lundaforskarna undersökt de här fenomenen. De har kunnat visa att vissa tumörceller fastnar i celldelningen, så att kromosomerna inte prydligt delar på sig åt var sitt håll i den cell som ska bli två, utan i stället dras sönder på ett oorganiserat sätt. Detta beror på att kromosomernas ändar, de s k telomererna, förlorat sin skyddande ytterdel.
Celler med förkortade, skyddslösa telomerer borde egentligen självdö, men det gör inte dessa tumörceller. I stället klibbar de nakna telomererna från olika kromosomer fast vid varandra. Detta kan vara orsaken till det onormala kromosomantalet hos somliga tumörceller, där vissa införlivat en mängd extra kromosomer medan andra i stället fått för få.
Att ha fel kromosomantal leder inte heller till döden för tumörcellerna. Däremot får de problem med celldelningen.
– Vi har sett att dessa celler ibland försöker dela sig, men misslyckas och går in i ett viloläge. Försöker de sedan igen, så tenderar de att dela sig åt tre-fyra håll. Det är förklaringen till Hansemanns fynd från 1890-talet! menar David Gisselsson.
I sin senaste studie har lundaforskarna också visat att de tre- eller fyrdelade dottercellerna har en helt slumpmässig fördelning av sina kromosomer. Detta genetiska kaos är så stort att cellerna dör.
I flera länder finns forskargrupper som studerar den von Hansemannska celldelningen på molekylär nivå, dvs vad som händer inuti cellen. Men det arbetet visar sig nu ha dålig relevans för kampen mot cancer. Det är ju inte dessa celler som får en tumör att växa, eftersom de i stället självdör.
Lundaforskarna vill däremot nu studera en sorts substanser som skulle kunna motarbeta cancer genom att ytterligare skada redan korta telomerer. På så sätt skulle man kanske kunna öka det genetiska kaoset i tumörcellerna och få fler celler att självdö.
David Gisselssons senaste studie, som gjorts samman med bl a doktoranden Ylva Stewénius, finns på www.pnas.org. Han träffas på tel 0733-914036 eller 0740-35 63 82, e-post david.gisselsson@med.lu.se.
