Bättre metoder för rättsgenetiska DNA-analyser
Den ökade användningen av rättsgenetiska DNA-analyser har lett till ett behov av bättre och billigare metoder. Anna-Maria Divne har utvecklat och utvärderat en rad metoder som i framtiden kan ersätta eller komplettera dagens rutinanalyser. Den 4 maj försvarar hon sin avhandling vid Uppsala universitet.
Den DNA-analys för individidentifiering som används rutinmässigt i dag är robust och tillförlitlig. Men DNA från brottsplatser eller masskatastrofer är ibland nedbrutet och tillgängligt i små mängder, vilket ställer höga krav på känsligheten hos den metod som används vid analysen.
– Det är också viktigt att den teknik som används är snabb och enkel att använda för att öka genomströmningen av det stora antal prov som behöver analyseras. Det blir också viktigt med en snabbare metod om kriminalregistret ska byggas ut kraftigt med DNA-prover, säger Anna-Maria Divne.
Vid en rutinanalys analyseras markörer i cellkärnans DNA, där den största variationen mellan människor återfinns. Dessa markörer består av upprepningar i DNA som separeras efter olika längd. Analysen ger ett högt bevisvärde men misslyckas då DNA-materialet är väldigt litet eller nedbrutet. Anna-Maria Divnes resultat visar att med pyrosekvenseringsmetoden, som inte baseras på längdseparation, kan nedbrutet DNA analyseras lättare eftersom DNA-fragment kan göras kortare. Denna metod gör det även möjligt att se varianter och mutationer, vilket kan medföra ett ännu högre bevisvärde. Eftersom DNA bryts ned till kortare fragment med tiden kan det ibland krävas analys av mycket små områden i arvsmassan i nedbrutna material. Då kan analys av enstaka basparsskillnader i DNA med ett miniatyrsystem fungera bättre. Detta så kallade mikroarraysystem, kan processa ett stort antal prov samtidigt.
Men för extremt små mängder eller kraftigt nedbrutet DNA lämpar sig DNA i mitokondrien bättre för analys än kärnans arvsmassa eftersom det finns i ett större antal kopior per cell. Mitokondrie-DNA analyseras i dag rutinmässigt med sekvensering som är en tidskrävande och dyr metod.
– Men genom att använda probe-hybridiseringstypning som ett förtest skulle man snabbt kunna utesluta prov som inte matchar varandra, vilket skulle spara tid och kostnad för sekvenseringsanalysen, säger Anna-Maria Divne.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna-Maria Divne på 018-471 48 01, 070-770 18 71, eller via e-post anna-maria.divne@genpat.uu.se
