Är självförverkligande, hänsyn och sorg förenligt?
Vad innebär det att förverkliga sig själv? Handlar det om att bli en bättre människa? Det finns mycket i den mänskliga tillvaron som inte handlar om framsteg och positiv självutveckling. I sin avhandling betonar Staffan Nilsson att en teori om självförverkligande måste förhålla sig även till förlust, dödlighet och beroende för att fungera. Disputationen äger rum den 13 maj.
Är självförverkligande ett privat och individualistiskt projekt, som bygger på eller bidrar till egoism? Måste inte egna livsmål, levnadssätt och karriärambitioner på ett eller annat sätt gå ut över andra? Återfinns de största hindren för mänskligt självförverkligande i det omgivande samhället? Dessa och andra frågor diskuterar Staffan Nilsson i sin avhandling i etik och religionsfilosofi.
– I självförverkligandet väcks frågor, problem och konflikter, inte bara gällande vilka önskningar, mål och potentialer som ska förverkligas och hur, utan också sådana som har att göra med våra föreställningar om det mänskliga självet. En vanlig modern föreställning är att självet är en given enhet, som har en tämligen okomplicerad tillgång till sina potentialer eller till något slags egentligt jag. Men är det så, och vad får en sådan föreställning för konsekvenser?
I avhandlingen jämförs fem moderna teorier om självförverkligande, hämtade från psykologins, filosofins och teologins fält. Staffan Nilsson diskuterar olika filosofiska och etiska frågor i syfte att finna svar på vad som bör känneteckna en godtagbar teori om självförverkligande. Vad ska förverkligas? Vilken är relationen mellan självförverkligande och moral? Kan självförverkligande och altruism kombineras? Har individen unika potentialer? Vilken funktion har omgivningen för självförverkligandet?
– Jag vill sätta fingret på vad som egentligen utgör självförverkligandets centrala problem och utmaningar och ifrågasätter om de analyserade teorierna är förmögna att ta människors erfarenhet av verkligheten på allvar, förklarar Staffan Nilsson.
Teorier om självförverkligande visar sig nämligen ofta ha svårt att integrera och förhålla sig till människors upplevelser av förlust, tragik, dödlighet och beroende. Enligt Staffan Nilsson måste en godtagbar teori om självförverkligande förhålla sig till sådana erfarenheter och ge redskap för att hantera dem. Det finns mycket i den mänskliga tillvaron som inte karaktäriseras av framsteg och positiv självutveckling, och det är i detta sammanhang som mänskligt självförverkligande ofrånkomligt måste äga rum.
Kontaktinformation
Staffan Nilsson kan kontaktas på 08-746 67 75, 070-493 84 85 eller Staffan.Nilsson@teol.uu.se
