Selma Lagerlöfs litterära gärning har underskattats

Anna Nordlund har undersökt hur Selma Lagerlöfs verk togs emot genom att studera samtida recensioner, senare litteraturhistoriska handböcker samt forskning om Selma Lagerlöf.
I både recensioner och litteraturhistorier domineras bilden av Selma Lagerlöf av sagoförtäljerskan. Föreställningen att Selma Lagerlöf besatt en ”ursprunglighet” och en förmåga att återberätta sägner om svunna tider blev den initiala förklaringen till hennes originalitet. Hennes skapande framställs som passivt och omedvetet, en föreställning som grundades i dåtidens uppfattningar att kvinnor var oförmögna till självständigt konstnärligt skapande och intellektuellt tänkande. Inte förrän vid 1950-talet kommer brytpunkten, då forskning börjar peka på hennes medvetna förhållningssätt till sitt nydanande skapande och sin betydelse som förnyare av den svenska litteraturen och det svenska språket.
I de litteraturhistoriska handböckerna jämför Anna Nordlund även framställningen av Selma Lagerlöf med hur Strindberg och Heidenstam presenteras. Jämförelsen visar att Strindberg och Heidenstam genomgående har satts i frontlinjen för samtidens estetiska och filosofiska utveckling och i förbindelse med de litterära traditioner och de lärdomshistoriska sammanhang som har ansetts betydelsefulla i litteraturhistorien. De båda manliga författarna har bedömts som medvetna föregångare och ledare för nya betydelsefulla litterära epoker. Lagerlöf, däremot, har framstått som omedveten, isolerad och beroende av andra faktorer än de sammanhang som den traditionella litteraturhistorien har premierat.
– Selma Lagerlöf var nydanande både genom sin förenkling av språket och fokusering på allmogen, men också genom sin blandning av fantasi och verklighet, som pekade framåt mot den magiska realismen, säger Anna Nordlund.

Kontaktinformation
Anna Nordlund, tel: 018-30 26 19, mobil: 070-96 80 199, e-post: anna.nordlund@littvet.uu.se