Förfinad DNA-analys ger högre bevisvärde
DNA-analyser blir ett allt vanligare redskap vid brottsutredningar. För att snabbt och effektivt få tillgång till bevismaterial efterfrågas känsligare metoder med högre bevisvärde. Hanna Andréasson har under sitt avhandlingsarbete utvecklat metoder med vars hjälp hon lyckades hitta bevis i ett gammalt ouppklarat rättsfall från 1952. Den 21 maj försvarar hon sin avhandling vid Uppsala universitet.
Idag används DNA-analys ofta som ett värdefullt redskap vid brottsutredningar. För att kunna analysera mycket små mängder och även nedbrutna DNA-prov, och därmed kunna analysera fler typer av bevismaterial, behövs känsligare metoder. Den idag känsligaste metoden är den specialanalys av DNA från cellens mitokondrier, som utförs vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala.
– En stor fördel med detta DNA är att det finns i många fler kopior per cell än det arvsanlag vi har i cellkärnan. Det gör det möjligt att analysera tappade hår, ben och tänder som oftast inte kan analyseras med rutinmetoder, berättar Hanna Andréasson.
Däremot ger analys av mitokondrie-DNA ett lägre bevisvärde än analys av cellkärnans DNA. För att undvika att värdefullt bevismaterial används i en analys som inte kommer att fungera på grund av för små mängder DNA eller för lågt bevisvärde, är det viktigt att ta reda på hur mycket DNA som finns tillgängligt i ett specifikt bevismaterial och sedan använda den bästa metoden.
Hanna Andréasson beskriver det första systemet för bestämning av antalet DNA-kopior (både från mitokondrierna och från cellkärnan) utvunna från ett bevismaterial. Systemet medför att man snabbt och enkelt kan avgöra vilken typ av DNA som lämpar sig bäst för den följande identifieringsanalysen. Hon har också utvecklat en utvidgad metod med högre bevisvärde för analys av mitokondrie-DNA. För att undersöka dess användbarhet har det testats på ett flertal äldre och nedbrutna bevismaterial.
– Det visade sig speciellt värdefullt vid analys av ett gammalt ouppklarat brottsfall från 1952 där rutinanalysen av mitokondrie-DNA inte var tillräckligt informativt. Vi kunde däremot identifiera skillnader mellan bevis- och referensmaterial och därmed utesluta att de kom från samma person, säger Hanna Andréasson.
Kontaktinformation
Hanna Andréasson kan kontaktas på 018-471 48 01, 070-210 47 98 eller via e-post: hanna.andreasson@genpat.uu.se
