Utdragen förlossning sätter spår för livet

Denna beskrivning av förlossningsupplevelsen står i stark kontrast till studier som visar att smärtan kan vara en skapande kraft och en meningsfull erfarenhet. Avhandlingens syfte är därför att belysa, beskriva och förstå kvinnors upplevelser vid utdragen förlossning.

Avhandlingen baseras på både kvantitativa och kvalitativa studier. Beskrivningen och jämförelsen av kvinnors förlossningsupplevelse, psykosociala resurser, sociala stöd och välbefinnande syftar till att studera faktorerna vid utdragen förlossning och betydelsen av socialt stöd. I kvalitativa intervjuer kommer kvinnornas röst till tals och deras syn på vad de varit med om. Beskrivningarna innehåller olika perspektiv på svårigheter och komplikationer som följer med upplevelsen och erfarenheten av utdragen förlossning.

De starka smärtupplevelserna under förlossningen beskrivs med en överväldigande rädsla för att förlora sig själv och sitt barn. Lidandet vid en utdragen förlossning kan också karakteriseras som en upplevelse av sammanbrott. Det kan liknas vid att plötsligt bli akut sjuk eller vid att befinna sig i ett livshotande tillstånd med fara för sitt eget och sitt barns liv. Kvinnornas berättelser handlar också om hur de känt utmattning, maktlöshet och att de tappat kontrollen över vad som händer. Med det följer beskrivningar av att känna sig utelämnad till och beroende av andra utan möjligheter att påverka och känna sig delaktig i besluten rörande vård och behandling. Detta handlar om att befinna sig i kaos och att inte ha kontroll, vilket kan påverka kvinnans välbefinnande starkt negativt.

Kvinnornas tillstånd vid utdragen förlossning innebär ett särskilt behov av stöd och av avancerad obstetrisk omvårdnad och behandling. När den födande kvinnan upplever att andra tar över kontrollen och tar beslutet att hjälpa till att föda innebär det en lättnad för dem. Att få hjälp att föda är en befrielse. Istället för upplevelsen av att föda blir känslan av att bli befriad från smärta kulmen på förlossningen. Att få hjälp att bli förlöst uttrycks som en känsla av att bli befriad från smärta.

Majoriteten av kvinnor med utdragen förlossning och kvinnor med förlossning utan diagnosen värkrubbning värderar det sociala stödet i tidig graviditet lika högt, men det minskar inte risken för att få en utdragen förlossning. Det finns inte heller något samband mellan en negativ förlossningsupplevelse och inställningen till stödet från barnmorska och partner. Både kvinnor med utdragen respektive normal förlossning värderar stödet från barnmorska och partner under förlossningen lika högt.

Kvinnor med utdragen förlossning kräver avancerad obstetrisk vård och behandling vilket begränsar deras möjligheter att själv kunna ta egna beslut, att kunna välja och känna sig delaktig i den vård de får under förlossningen. Det innebär att de har ett starkt behov av stöd och uppmuntran under såväl som efter förlossningen, samt ett ökat behov av omvårdnad.

En porträttbild av Astrid Nystedt finns att ladda hem på:
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html

Fredag 16 september försvarar Astrid Nystedt, Inst. för omvårdnad, Umeå universitet sin avhandling med titeln Utdragen förlossning: Kvinnors upplevelser och erfarenheter. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Gunilla Sydsjö, Inst. för molekylär och klinisk medicin (IMK), Obstetrik och gynekologi, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Astrid Nystedt är doktorand vid Institutionen för omvårdnad och nås på telefon 0612- 610 50 (hem) eller 0620-191 56 / 191 75 (arbetet) eller e-post astrid.nystedt@nurs.umu.se.