Storstadspolitik minskar inte segregationen
Det lokala utvecklingsavtalet initierades för att bryta segregationen i landets storstadsregioner. Hur har det fungerat? Camilla Palander har i sin avhandling granskat den områdesbaserade politiken i Stockholm och Göteborg och visar att den inte bryter segregationen men däremot kan förbättra förhållandena i bostadsområdena. Den 3 februari försvarar hon sin avhandling vid Uppsala universitet.
I början av 1990-talet kom den svenska ekonomin in i en lågkonjunktur. De efterföljande negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna i storstäderna upplevdes som alltmer omfattande och akuta. Boendesegregationen fördes upp på den politiska agendan och den 2 december 1998 tog riksdagen beslut om ett för landet nytt politikområde: den svenska storstadspolitiken. Ett områdesbaserat utvecklingsprogram, det lokala utvecklingsavtalet, initierades som ett instrument för att bryta segregationen i landets storstadsregioner. Åtgärder kom att riktas till utsatta bostadsområden. Syftet med Camilla Palanders avhandling har varit att studera om detta är en fungerande politisk strategi för att minska boendesegregation.
I avhandlingen granskas förhållandet mellan den områdesbaserade politiska ansatsen och det politiska målet att bryta segregationen. Möjligheter och begränsningar med ett områdesbaserat arbetssätt identifieras och utifrån detta diskuteras den områdesbaserade politikens potential att uppnå målet. Dokumentstudier och intervjuer har genomförts för att undersöka synen på segregation, dess orsaker och eventuella lösningar inom den statliga politiken, bland forskare och tjänstemän. Tjänstemäns praktiska erfarenheter av att arbeta områdesbaserat och i samverkan studeras. Genom en kvantitativ analys presenteras situationen i fyra utsatta bostadsområden och den områdesbaserade politikens selektivitet undersöks. Studieområden är Husby och Tensta i Stockholms kommun samt Hjällbo och Norra Biskopsgården i Göteborgs kommun.
Resultaten visar att en områdesbaserad politik har potential att påverka förhållanden i de utsatta bostadsområdena; för att förbättra boendemiljö, individers och hushålls levnadsförhållanden och utveckla arbetsmetoder.
– Det finns alltså skäl att bedriva områdesbaserad politik, och det behövs åtgärder i de utsatta bostadsområdena. Men att en områdesbaserad politik bryter segregationen verkar inte troligt, säger Camilla Palander.
Kontaktinformation
Mer information: Camilla Palander, 073-646 63 09 eller camilla.palander@ibf.uu.se
