Muskelstyrka viktigare för habilitering än forskare tidigare trott
Barn med så kallade neuromuskulära sjukdomar har svagare muskler och därför har de svårare att röra sig än friska barn. För barnens habilitering är det viktigt att veta hur muskelsvaga de är. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.
Neuromuskulära sjukdomar kan drabba både musklerna och de nervsignaler som går till musklerna. Sjukgymnasten Anna-Karin Kroksmark har studerat fyra sådana sjukdomar: amyoplasi, dystrofia myotonika, spinal muskelatrofi och Duchennes muskeldystrofi.
– Att förstå hur svaga muskler påverkar barns förmåga att röra sig är viktigt för att kunna hjälpa på ett sådant sätt att barnen kan behålla sin självständighet och livskvalitet, säger Anna-Karin Kroksmark.
Genom att jämföra muskelstyrkan med vad barnen faktiskt klarar av blir det lättare att ge barnen rätt träning och hjälpmedel. Med hjälp av ett mätinstrument som kallas myometer har Anna-Karin Kroksmark mätt muskelstyrkan hos totalt 128 barn som har de fyra olika sjukdomarna.
Barn med sjukdomen amyoplasi föds med mindre muskelmassa och felställda leder. Barnen får ofta ha gips eller skenor för att lederna ska rättas till, men avhandlingen visar att muskelstyrkan är viktigare för barnens rörelseförmåga än de felställda lederna.
– Vi borde lägga större vikt vid att stimulera barnen att röra sig och vi borde se till att behandlingstiderna med skenor och gips blir så korta som möjligt, säger Anna-Karin Kroksmark.
Spinal muskelatrofi är en ärftlig sjukdom där nervsignalerna från ryggmärgen störs med muskelsvaghet som följd. De svagaste barnen i studien hade mellan tio och femton procent av de friska barnens styrka.
– Men i gengäld har många barn blivit skickliga på att använda den lilla muskelstyrka de har. Tittar man på vad dessa barn klarar i förhållande till sina förutsättningar så klarar de förvånansvärt mycket, säger Anna-Karin Kroksmark.
Det är bara pojkar som drabbas av den ärftliga sjukdomen Duchennes muskeldystrofi. Sjukdomen gör att muskelfibrerna successivt bryts ner och efter nio års ålder kan många av pojkarna inte längre gå. Studien visar att långtidsbehandling med en låg dos kortison ger positiva resultat både för muskelstyrkan och för förmågan att gå. Pojkar som behandlades med kortison kunde gå mer än ett och ett halvt år längre, jämfört med de pojkar som inte fick preparatet.
Barn som har sjukdomen dystrofia myotonika är inte bara muskelsvaga, utan har ibland också inlärningssvårigheter eller utvecklingsstörning. Många av barnen med dystrofia myotonika hade också problem med felställningar i fötter och ryggar som försämrades när barnen blev äldre. Det är en genetisk sjukdom, och avhandlingen visar att det finns ett tydligt samband mellan storleken på den genetiska förändringen och barnens rörelseförmåga.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för pediatrik
Avhandlingens titel: Muscle strength and motor function in neuromuscular disorders
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Anna-Karin Kroksmark, leg. sjukgymnast, telefon: 031 – 50 25 96, e-post:
anna-karin.kroksmark@vgregion.se
Handledare:
Már Tulinius, telefon: 031-343 47 80, e-post: mar.tulinius@vgregion.se
