Mörk materia i rymden kan lösa universums gåta
Torsdag 15 juni skickas satellitexperimentet PAMELA ut från Baikonur Cosmodrome i Kazakstan. Uppdraget är att studera antimaterian i rymden för att bland annat få nya svar på frågan om universums uppkomst. En del av utrustningen har byggts av forskare på KTH.
PAMELA (Payload for Antimatter Matter Exploration and Light-nuclei Astrophysics) är ett satellitburet instrument som i första hand utformats för att studera antimateria i den kosmiska strålningen. Målet är att bättre förstå rymdens mörka materia och därigenom få ny kunskap om hur materia i rymden har uppstått och utvecklats. Och som en följd få nya ledtrådar till universums uppkomst.
Utrustningen är ett av de mest avancerade partikeldetektorsystem som någonsin använts i rymden. Under de minst tre år experimentet pågår kommer PAMELA att samla mycket antimateria, minst 30 000 antiprotoner och 300 000 positroner. Dessa kommer att studeras med en aldrig tidigare skådad precision och känslighet och deras förekomst och energispektra kommer att mätas över ett större energiområde än någonsin tidigare. Forskarna letar också efter ”anti-helium” som – om den existerar – har stora konsekvenser för forskarnas syn på universums uppkomst och uppbyggnad.
– Mätningen ger oss möjlighet att hitta nya och okända källor till antipartiklarna. En av dem är förhoppningsvis sönderfallande mörk materia – den okända materia som tillsammans med mörk energi utgör uppskattningsvis 95 procent av all massa i universum. Det vi hittills har kunnat se ute i universum med våra instrument är alltså bara en bråkdel av det vi vet finns där ute, säger Mark Pearce, forskare vid avdelningen för Partikel- och astropartikelfysik på KTH.
Hans grupp har byggt en del av utrustningen och kommer att delta i analysen av insamlad data. Några av de viktigaste vetenskapliga målen med PAMELA är att avslöja egenskaperna hos den svårfångade mörka materien i rymden och att förstå avsaknaden av kosmisk antimateria.
PAMELA har designats och byggts i samverkan mellan forskare och ingenjörer från Italien, Tyskland, Sverige och Ryssland. Den kommer att sättas i en elliptisk bana på mellan 300 och 600 km höjd ombord på den ryska satelliten Resurs-DK1.
– Samarbetet är viktigt för vår forskargrupp eftersom det ger oss möjlighet att delta i ett projekt av den här digniteten. Mötet med forskare utifrån tillför också ovärderlig kunskap. Nu är vi alla spända på vad resultatet från experimentet kommer att visa, säger Mark Pearce.
Kontaktinformation
Kontakt på KTH
Mark Pearce, 08-553 781 83, pearce@particle.kth.se
Jan Conrad, 08-553 781 15, conrad@particle.kth.se
Petter Hofverberg, 08-553 781 86, petter@particle.kth.se
Silvio Orsi, 08-553 782 17, silvio@particle.kth.se
