Normen för partiklar överskrids inte på järnvägsstationer ovan jord
De partiklar som sprids från järnvägen ovan jord är långt under den norm för luftkvalitet som finns för att skydda människors hälsa. Halterna på stationer i tunnlar är däremot avsevärt högre. Banverket kommer att fortsätta forska kring hälsoeffekter av järnvägspartiklar.
VTI, har i samarbete med Lunds universitet, på uppdrag av Banverket, undersökt hur mycket inandningsbara partiklar som sprids från järnvägstrafik. Partiklarna uppkommer i första hand vid inbromsning samt vid slitage av hjul och räl.
Partiklar är skadliga att andas in men studien visar att halterna på järnvägsstationer ovan jord inte överskrider den norm som finns för luftkvalitet, 50 mikrogram per kubikmeter. Dygnsmedelvärdet av inandningsbara partiklar varierar mellan 19 och 25 mikrogram per kubikmeter på de undersökta stationerna. På dessa stationer, ovan jord, ventileras partiklarna bort ganska effektivt varför högre koncentrationer endast uppstår under mycket korta tidsperioder.
Dygnsmedelkoncentrationen på perrongerna i de underjordiska stationerna är däremot betydligt högre, men dagens miljökvalitetsnorm gäller inte i tunnlar. På stationerna under Arlanda flygplats, Arlanda C, som trafikeras av fjärrtåg och Arlanda S, som trafikeras av pendeltåget mellan Arlanda och Stockholm är dygnsmedelvärdet 237 respektive 88 mikrogram per kubikmeter.
– Även om miljökvalitetsnormen inte gäller i tunnlar finns all anledning att tillämpa försiktighetsprincipen och försöka minimera partikelhalterna på stationer i tunnlar. Då resultaten så entydigt pekar ut tågtrafiken som källa till partiklarna, bör möjliga åtgärder kunna beröra såväl materialval och teknik som ventilation och körmönster, säger Mats Gustafsson, som ansvarat för studien på VTI.
På Banverket tar man rapporten på stort allvar. Det är positivt att miljökvalitetsnormen inte överskrids på järnvägsstationer ovan jord. Vad gäller halterna på stationer i tunnlar så vet vi i dagsläget för lite om hälsoeffekterna av att vistas kortare perioder i järnvägstunnlar. Banverket tar självklart sitt miljöansvar och går vidare med forskning runt detta, säger Banverkets miljöchef Sören Dahlén.
Resultatet av VTI-studien ska följas av ett treårigt forskningsprojekt där Karolinska Institutet ska studera hälsoeffekter av järnvägspartiklar.
I tunnelmiljöerna på Arlanda finns ett tydligt dygns- och veckomönster för partikelhalten som har ett påtagligt samband med tågtrafiken. Ombord på tåg under färd är partikelhalterna generellt låga, men de stiger vid stopp på stationer, framför allt i tunnlarna under Arlanda flygplats.
Fotnot:
Partiklarnas sammansättning domineras kraftigt av järn men även andra metaller, som koppar, zink, krom, nickel och antimon förekommer i förhållandevis hög koncentration. Många tåg avger även ultrafina partiklar, vars källa, sammansättning och hälsoeffekter ännu är okänd.
PM10: Partiklar som är mindre än 10 µm (PM10) brukar kallas inandningsbara och fastnar beroende på storlek, andningsväg, andningsmönster och eventuell luftvägssjukdom i större eller mindre andel i olika delar av luftvägarna. Generellt kan sägas att ju mindre partiklarna är desto längre ut i luftvägarna kan de transporteras. De allra minsta partiklarna kan även ta föras vidare från lungblåsorna ut i blodbanorna.
Dygnsmedelhalterna (med standardavvikelser) av PM10 på de olika stationerna var under mätperioderna:
Linköping 23 ± 5 μg/m3
Arlanda C 237 ± 75 μg/m3
Arlanda S 88 ± 22 μg/m3
Stockholm C 25 ± 7 μg/m3
Lund 19 ± 4 μg/m3
Eslöv 19 ± 4 μg/m3
Kontaktinformation
För mer information
Mats Gustafsson, forskare VTI, 0709-430 445, 013-20 4326
Banverket
Sören Dahlén, Miljöchef, 0243 – 44 54 66
Helena Tilander, Pressansvarig, 070 – 724 55 72
