Avhandling speglar Elin Wägner i 20-talet
Elin Wägners 20-talsromaner bör betraktas som utvecklingsromaner om den medelålders kvinnan och hennes sexualitet och inte om kvinnor som offer. Det menar litteraturvetaren Birgitta Wistrand som försvarar sin avhandling vid Uppsala universitet den 1 december.
Elin Wägners journalistiska och skönlitterära författarskap på 1920-talet har undersökts i Birgitta Wistrands avhandling Elin Wägner i 1920-talet.Rörelseintellektuell och internationalist. Hon visar hur Wägner under tjugotalet stiger fram som en internationell rörelseintellektuell och formulerar sina åsikter om hur världen bör styras och hur kvinnor (och män) skall agera för att nå jämställdhet och fred. Som introduktör av tänkare som Rosa Mayreder, Mathilde Vaerting och Mary Parker Follett avslöjar Wägner det korstryck som svenska kvinnor var utsatta för och presenterar en ny möjlig framtid.
Birgitta Wistrand har genomfört den första mer systematiska analysen av Wägners insatser i veckotidningen Tidevarvet under åren 1923-1930. Hon visar hur Wägner framträder i många skepnader som kåsör, ledarskribent, recensent och utrikeskorrespondent med syfte att alltid påverka läsaren i en viss riktning.
– Det är här som Wägner presenterar sin radikalpacifism och visar på inflytandet från Gandhi och hans icke-våldsaktivism, säger Birgitta Wistrand.
Wägners 1920-talsromaner, ofta kallade smålandsromaner, har med denna avhandling blivit föremål för nyläsning och bör enligt Wistrand räknas som utvecklingsromaner om den medelålders kvinnan och hennes sexualitet. Istället för att betrakta kvinnorna som offer, vilket skett i tidigare forskning, visar avhandlingen att kvinnorna istället agerar som visionära feminister med tydliga livsmål.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Birgitta Wistrand, mobil: 070-343 96 79, e-post: Birgitta.Wistrand@littvet.uu.se