Skillnader mellan däggdjurs gener gör skillnad
Även närbesläktade däggdjur som råtta och mus kan ha stora skillnader när det till exempel gäller antal gener på specifika ställen i arvsmassan. Det visar Maike Gallwitz i sin avhandling som hon försvarar den 20 december. Sådana skillnader mellan däggdjur kan bland annat ha betydelse för hur tillämpbara djurförsök är på människor.
I sin avhandling har Maike Gallwitz undersökt hur tiden har påverkat ett antal gener som har funktioner i immunförsvaret. Fokus ligger på ett genkluster som kallas kymaslokuset och som ligger i den mänskliga arvsmassan på kromosom 14. Här hittar man fyra närbesläktade gener. I motsvarande kluster i musens arvsmassa finns däremot 14 gener och Maike Gallwitz har i sin avhandling jämfört denna plats i arvsmassan i syfte att förstå hur och när denna skillnad har uppkommit i evolutionen, och om den påverkar immuncellers funktion.
Svaret har Maike Gallwitz sökt genom att studera molekylärbiologiska databaser där sekvenserna för arvsmassan från ett antal däggdjur finns lagrade. Hon har kommit fram till att all gener i kymaslokuset hos däggdjur har uppkommit från en och samma stamfadergen. Denna gen verkar ha funnits för mer än 200 miljoner år sedan i ett urdäggdjur. Som en välkommen biprodukt av dessa studier identifierade Maike sammanlagt 20 nya gener i olika däggdjursarter. För fyra av generna har hon redan visat att de uttrycks i mastceller, en typ av immunceller, och således verkar ha en funktion i immunförsvaret. Mastceller har även en nyckelfunktion i uppkomsten av allergier, vilket tyder på att de nya generna kan vara inblandade även där.
En slutsats som kan dras från arbetet är att storleken inte är allt. Kymaslokuset hos råttor är till exempel cirka tre gånger så stort som hos möss, men innehåller ändå bara 18 fungerande gener. Den största delen av råttans kymaslokus upptas i stället av ”skräp-DNA” som inte verkar ha någon funktion alls. Den information som har kommit fram i avhandlingen kan i framtiden underlätta rättvisande jämförelser av immunfunktioner mellan olika däggdjur.
– Detta är bland annat viktigt när man ska bedöma tillämpbarheten av djurförsök på människor. Genom ökad kunskap inom detta område kan djurförsök begränsas till ett nödvändigt minimum och bli så meningsfulla som möjligt, säger Maike Gallwitz.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Maike Gallwitz, tel: 018-471 42 22, e-post: Maike.Gallwitz@icm.uu.se
