Folkkalendern Svea förde modernitetens talan
Gundel Söderholm har i sin avhandling analyserat den litterära kalendern Svea, som publicerade såväl etablerade författare som nya förmågor och gavs ut av Albert Bonnier. Bland annat visar analysen hur synen på kvinnan och på Finlands självständighet förändrades. Disputationen äger rum vid Uppsala universitet den 20 april.
”Svea: Folkkalender” gavs ut 1844-1907 och fanns att köpa lagom till jul varje år. Denna litterära kalender blev redaktören och förläggaren Albert Bonniers ”skötebarn”. Etablerade författare såg det som god reklam att ha sitt namn med i Svea, men Bonnier använde också sin kalender för att pröva och rekrytera nya författare till förlaget. Flera författargenerationer har bidragit i kalendern och här återfinns en stor del av tidens svenska kulturelit; Emilie Flygare-Carlén, Carl-Anton Wetterbergh, Zacharias Topelius, Anne Charlotte Leffler, August Strindberg, Selma Lagerlöf och Bo Bergman är bara några av de mest kända namnen.
I sin avhandling belyser Gundel Söderholm de yttre villkoren för Sveriges mest framgångsrika litterära kalender, men framför allt visar den hur diskussionerna fördes mellan författare och förläggare angående honorar och bidragens innehåll. Bonnier ville skapa en svensk nationell kalender och Gundel Söderholm har undersökt hur det återspeglas i bidrag som behandlar historia respektive modernitet/antimodernitet.
Bland annat finns bidrag som hämtar stoff från den svenska historien under hela utgivningstiden. Finlandsfrågan fick aktualitet under Krimkriget och den då uppblossande revanschtanken. Sverige och Finland var alltför intimt sammansvetsade för att kunna skiljas åt menade Sveas bidragsgivare. Men det går också att urskilja en utveckling från revanschism till ett accepterande av en självständig finsk nationalism i kalendern.
Även det moderna samhällets framväxt går att följa i kalendern. Emancipatoriska tankar uttrycktes tydligt i Svea, framförallt när kvinnofrågan behandlades. En borgerlig kvinnosyn med familjen i centrum finns under hela utgivningsperioden. Visserligen kritiserades den konventionella, borgerliga kvinnoidealet även i Sveas tidigare årgångar, men det var först närmare sekelskiftet som förvärvsarbete utanför hemmet lyftes fram som ett fullgott och medvetet alternativ för kvinnan. Också den ensamma modern gavs en plats i det moderna samhället, medan hon i de tidigare bidragen inte gavs någon möjlighet till överlevnad.
– Men trots en del antimoderna inslag gör jag bedömningen att Svea förde det moderna projektets talan, säger Gundel Söderholm.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Gundel Söderholm på 070-576 07 05, e-post: Gundel.Soderholm@sub.su.se
