Att vilja men inte kunna
Att så många svenskar är sjukskrivna har under flera år varit ett hett debattämne. Hur de långtidssjukskrivna själva beskriver sina erfarenheter och upplevelser av varför de blivit sjukskriva, hur livet som sjukskriven är och de insatser som läggs ner för att få dem att återgå i arbete – om detta vet vi däremot inte fullt lika mycket. Åsa Vidman, doktorand vid Luleå tekniska universitet, har i sin forskning intervjuat 13 kvinnor och 4 män varav hälften varit sjukskrivna på grund av problem med rörelseapparaten och hälften på grund av utmattningsdepression eller liknande.
– Det tydligaste intrycket av samtalen är att de intervjuade ser sjukskrivningen som en konsekvens av många olika samspelande faktorer, de nämner exempelvis olyckshändelser och arbetsmiljöproblem som bakomliggande orsak. Kvinnorna ger också uttryck för att deras benägenhet att ta på sig stort ansvar orsakat sjukdomen. Arbetslivet och samhället har förändrats så det har skapats en konflikt mellan de normer som präglar arbetslivet och de traditionella förväntningarna. För kvinnorna i studien framstår situationen som extra sammansatt, säger Åsa Vidman som disputerar vid Luleå tekniska universitet i ämnet hälsovetenskap och social omsorg den 8 juni.
För att sjukdomen ska få legitimitet måste den sanktioneras av läkare. Medicinen uppfattas som en objektiv vetenskap och har också fått stort inflytande på våra vardagsliv, inte minst över sjukskrivning och rehabilitering – detta trots att problemen många gånger i grunden är sociala. De flesta har också upplevt frustration och besvikelse över stödet och rehabiliteringen, och de är ambivalenta till de vanligaste insatserna, läkemedel och sjukgymnastik, från hälso- och sjukvården, och Försäkringskassan har upplevts som alltför regelstyrd och passiv.
– De jag intervjuade efterfrågar samtal och socialt stöd. Regleringen utgår också från att kvinnor och män lever jämställt, men så är inte fallet. Kvinnorna har i långt större utsträckning ansvar för hem och familj än vad män har och uppfostras till att ta hänsyn till andra, och kvinnorna i studien upplever det som en extra påfrestning att inte längre kunna ta hand om barn och familj på det sätt de brukat.
Många upplever att det är svårt att acceptera att de inte längre kan utföra sådant man tidigare gjort. Relationerna till andra har förändrats och de sociala kontakterna har minskat. De intervjuades problem är inte uppenbara för omgivningen, och moralen har stort inflytande på hur dessa människor beskriver sina liv – både att de genom att uppfylla normerna till sist blivit sjukskrivna och de attityder de möts av genom att de är sjukskrivna. Många upplever misstro från omgivningen om att de är sjuka och de sjukskrivna upplever därför misslyckande och skam.
Åsa Vidman tog en filmag i social omsorg vid Karlstads universitet 2003 och har lång erfarenhet från arbete inom socialtjänsten och från undervisning i social omsorg. Hon disputerar vid Luleå tekniska universitet den 8 juni med avhandlingen ”’Det är så mycket som kan spela in’ – En studie av vägar till, genom och från sjukskrivning baserad på intervjuer med långtidssjukskrivna”.
Upplysningar: Åsa Vidman, tel. 0920-49 38 38, asa.vidman@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
