Trumpetens förnyade guldålder
Hur långt sträcker sig trumpetens användningsområde? Från militärens musikkårer till öltälten i Centraleuropa, menar Verena Jakobesen Barth i sin avhandling /Die Trompete als Soloinstrument in der Kunstmusik Europas seit 1900 – mit besonderer Berücksichtigung der Entwicklung ab 1980 am Beispiel der Solisten Håkan Hardenberger, Ole Edvard Antonsen und Reinhold Friedrich/. Idag är trumpeten ett allt vanligare soloinstrument på konserthusen världen över och trumpetsolister behöver inte längre förlita sig repertoaren från barocken, eftersom det nu finns många spännande nykomponerade verk.
Trumpeten är ett modernt konstmusikaliskt soloinstrument, men har i jämförelse med etablerade soloinstrument som violin och piano i högre grad än dessa använts för att experimentera med nya klanguttryck inom den nyare musiken. Detta har lett till att samtida trumpetkonserter har väldigt olika och intressanta utformningar. Vid komponerandet av nya verk för andra soloinstrument är deras långa repertoar- och uppförandetradition delvis ett hinder, eftersom man har haft de stora ”mästerverken” att jämföra med. Trumpeten däremot har inte haft en lika tung tradition att ta hänsyn till, utan det har snarare handlat om att skapa en ny, ”seriös” repertoar.
Avhandlingen fokuserar på tiden från 1980-talet fram till idag, men återknyter till perioderna före för att visa trumpetens långa väg till konserthusen. Under 1800-talet skrevs inga trumpetkonserter utan trumpeten förknippades då främst med militärmusik, underhållningsmusik och från 1920-talet även med jazz. Återupptäckten av Joseph Haydns trumpetkonsert i början av 1900-talet blev en viktig startpunkt för trumpetens renässans som soloinstrument. Flera karismatiska solisters insats, som fransmannen Maurice André, gjorde att trumpeten efter Andra världskriget så småningom fick tillträde till konserthusen. Han spelade både barockmusik och populära stycken som arrangerades för trumpet och hans grammofoninspelningar har spridits över hela världen.
Jakobsen Barth visar vilken viktig roll de samtida trumpetkonserterna har haft för trumpetens väg in i konsertsalen. Det var nödvändigt för trumpetsolisterna att skapa sig en tydlig personlig profil och en ny repertoar för att nå fram till publiken i den tilltagande konkurrensen.
De trumpetkonserter som då uppstod är ofta rent tekniskt väldigt komplicerade och så anpassade till en enskild solists spelsätt att de kan vara näst intill omöjliga för andra trumpetsolister att utföra.
Samarbetet mellan den svenska solisten Håkan Hardenberger och den österrikiske tonsättaren Heinz-Karl Gruber har resulterat i en konsert
(”Aerial”) som haft stor betydelse för Hardenbergers internationella karriär. I avhandlingen diskuteras och analyseras detta verk samt även de konserter som skrivits för den norske solisten Ole Edvard Antonsen (”Dromo Dance” av den norske tonsättaren Helge Iberg) och den tyske solisten Reinhold Friedrich (”Vier Stücke gegen den Stillstand” av den tyske tonsättaren Caspar Johannes Walter.
Trumpetmusiken befinner sig i en spännande fas, där det ständigt tillkommer nya trumpetkonserter, där speltekniken kontinuerligt utvecklas och sökandet efter nya klanguttryck tar sig nya vägar.
Avhandlingens titel: /Die Trompete als Soloinstrument in der Kunstmusik Europas seit 1900 – mit besonderer Berücksichtigung der Entwicklung ab 1980 am Beispiel der Solisten Håkan Hardenberger, Ole Edvard Antonsen und Reinhold Friedrich/.
Disputationen äger rum fredagen den 8 september 2007, kl. 13.00
Lokal: Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Verena Jakobsen Barth, tel. 031-786 4049, verena.barth@musikvet.gu.se
Avhandlingen kan beställas via Institutionen för kultur, estetik och medier
Kontaktperson: Petra Platen
Humanistiska fakulteten, tel. 031-786 48 65, e-post:
petra.platen@hum.gu.se
