Försvunnen skorplav visar på minskande mångfald
Ju större genetisk mångfald vi lyckas bevara i naturen, desto större är chansen att vi lyckas säkra den fortsatta evolutionen. I sin avhandling i systematisk botanik har Rikke Reese Næsborg studerat en skorplav som kan ge en indikation om hur det ser ut med mångfalden i några av våra skogar, och hon visar att arten har minskat drastiskt. Avhandlingen granskas vid Uppsala universitet den 28 september.
Lecania är ett släkte av små skorplavar och Rikke Reese Næsborg har bland annat studerat en mycket sällsynt art inom släktet, Lecania fuscella. Just den här arten är intressant eftersom den utgör en stor del av släktets gemensamma genetiska stam, det som kallas den fylogenetiska mångfalden. Detta innebär att om man lyckas skydda denna art skyddar man också en stor del av släktets unikhet.
– Man kan ifrågasätta vilken betydelse det har att en liten, föga iögonfallande lav försvinner, och vi vet fortfarande väldigt litet om vilken roll olika organismer spelar i jordens kretslopp. Men förutom att mångfald innebär en större chans att säkra den fortsatta evolutionen har arter med stor genetisk mångfald dessutom större möjlighet att utveckla karaktärsdrag som kan skydda dem mot framtida miljöförändringar, säger Rikke Reese Næsborg.
Lecania fuscella är rödlistad i Sverige, och man vet inte om arten kommer att överleva. Den är också sällsynt eller försvunnen i ett antal andra länder. Rikke Reese Næsborg har letat upp tolv platser där arten funnits tidigare men fann arten på endast en av dessa platser. Hon har även undersökt artsammansättningen av andra lavar, både i gamla insamlingar från herbarierna i Uppsala och Lund och på de besökta platserna. Det visade sig att nästan alla de andra lavarna som fanns i de gamla insamlingarna fortfarande är ganska eller mycket vanliga, av 44 arter var det endast 9 som inte återfanns.
Att Lecania fuscella har försvunnit beror sannolikt på att den har drabbats av negativ miljöpåverkan, till exempel surt regn, och nästan utrotas.
– Även om försurningen har avtagit avsevärd kan arten inte hämta sig om inte det finns några individer kvar som kan sprida sina sporer på nytt. Det är också möjligt att arten inte tål konkurrens från andra lavar som gynnas av de ökade halter näringsämnen som sprids från till exempel lantbruk och bilavgaser, förklarar hon.
Förutom att studera Lecania fuscella har Rikke Reese Næsborg i sin avhandling även utrett släktskapförhållande inom släktet Lecania och ökat kunskapen om arternas ekologi.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Rikke Reese Næsborg, 018-471 27 80 (arbete), 018-40 13 59 (hemma), e-post: Rikke.Reese-Naesborg@ebc.uu.se
