Vägen från rebellgrupp till politiskt parti
Varför lyckas vissa beväpnade rebellgrupper omvandla sig till fungerande politiska partier medan andra inte gör det? Mimmi Söderberg Kovacs, som disputerade vid Uppsala universitet den 6 oktober, visar i sin avhandling att enighet inom gruppen, lokalbefolkningens stöd och internationella aktörers agerande spelar en viktig roll ifall omvandlingen ska lyckas.
Det har blivit allt vanligare att lösa konflikter genom att man låter de stridande parterna underteckna ett fredsavtal, för att sedan fortsätta arbeta mot sina politiska mål med fredliga medel. Metoden ses som ett sätt att stärka både fredsprocessen och den begynnande demokratiseringsprocessen, och har i allmänhet uppmuntrats av både lokala och internationella fredsmäklare.
– Men hur väl omvandlingen från rebeller till politiker har lyckats har varierat kraftigt. Om man misslyckas kan det i värsta fall leda till att hela fredsavtalet kollapsar, konstaterar Mimmi Söderberg Kovacs, som har studerat varför vissa rebellgrupper lyckas bättre än andra med övergången.
Hon har utvecklat ett nytt teoretiskt ramverk där hon analyserar fenomenet på gruppnivå, samhällsnivå och internationell nivån. Teorin applicerar hon sedan på fyra verkliga fall; FMLN i El Salvador, Renamo i Moçambique, RUF i Sierra Leone och Khmer Rouge i Kambodja. Av dem lyckades de två första med övergången till politiska partier medan de två sistnämnda misslyckades.
Hur enig rebellgruppen är kring beslutet att delta i fredsprocessen har enligt avhandlingen stor inverkan på den framtida utvecklingen. I vissa fall kan enskilda ledare eller fraktioner inom gruppen uppleva att de kommer att förlora makt, status eller ekonomisk vinning på att bli ett politiskt parti, och då är det mer sannolikt att rebellgruppen misslyckas med att omvandla sig till ett politiskt parti. På samhällsnivå är det viktigt att gruppen har lokalbefolkningens stöd ifall man ska lyckas.
– Hur populär gruppen är hänger ihop med hur den har agerat under kriget. En del grupper väljer att utveckla goda relationer till civilbefolkningen genom att erbjuda skydd eller resurser i utbyte mot politiskt stöd, medan andra skaffar sina resurser genom våld eller hot, säger Mimmi Söderberg Kovacs.
Det internationella samfundets agerande är också av stor betydelse. Om rebellerna uppfattas som legitima politiska aktörer av de internationella fredsmäklarna har de också lättare att få det diplomatiska stöd och de ekonomiska resurser som kan vara nödvändiga för att klara av omvandlingen.
– Sådant internationellt stöd kan vara avgörande både för att gruppen ska våga lägga ner sina vapen och för deras möjligheter att sätta upp politiska kontor, bedriva valkampanjer, rekrytera nya medlemmar och värva politiska röster, säger Mimmi Söderberg Kovacs.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mimmi Söderberg Kovacs, 018- 471 68 34, 070-274 61 33 , e-post: Mimmi.Soderberg_Kovacs@pcr.uu.se
