Psykiatrin dras med ett historiskt bagage
Psykiatrin är fortfarande starkt påverkad av sin historia. Av den anledningen är det viktigt att varje spår av det historiska bagaget granskas för att identifiera eventuella svek mot de hjälpsökande. Som den psykiatriska verksamheten fungerar är det också svårt att se var verksamhetens ansvar finns. Det visar en avhandling från Mittuniversitetet.
Avhandlingen belyser vårdares attityder till personer med psykiska symtom. Psykiatrireformen på 90-talet fastslog att levnadsvillkoren för psykiskt funktionshindrade skulle normaliseras. Deras möjligheter att leva som andra skulle öka och de skulle delta i besluten om sin egen vård och behandling.
– Trots de tveksamheter som avhandlingen visar på är slutsatsen att den psykiatriska verksamheten inte är dålig, säger Lars Lilja. Men varje verksamhet bör med jämna mellanrum granskas kritiskt.
Vårdarna har en tendens att placera patienten i ett slags ingenmansland. Patientens kontakt med den gamla privata gemenskapen upphör, samtidigt som hon eller han inte tillhör vårdargemenskapen. Den här skillnaden mellan patient och vårdare är inte hälsosam för patienten.
Det är därför nödvändigt att synen på psykiskt handikappade eller sjuka ändras. I stället för att bli marginaliserade måste de bli sedda som fullvärdiga samhällsmedborgare. För att bryta det strukturella maktmönstret krävs en attitydförändring i samhället. Enbart en politisk förändring räcker inte.
Lars Lilja disputerar i Sundsvall den 16 november med avhandlingen ”Att normaliseras – Vårdares syn på psykiatriska patienter. Mot en djupare förståelse av vårdares attityd till sina patienter”. Ämnet är hälsovetenskap med inriktning mot psykiatrisk omvårdnad.
Kontaktinformation
Lars Lilja, 060-14 85 43, 070-211 1906, lars.lilja@miun.se
