Jakt på korrekta markörer för bättre cancerdiagnostik
Idag är den vanligaste metoden för diagnostisering av olika sjukdomar att mäta vissa bestämda kemiska ämnen, så kallade markörer. Ett problem är att för vissa sjukdomar vet man inte vilka ämnen som ska mätas för att kunna ställa en tidig och korrekt diagnos. I en ny doktorsavhandling i analytisk kemi vid Stockholms universitet redovisar Helena Idborg nya metoder för att ta reda på vilka ämnen som kan användas som markörer bland annat inom bröstcancerforskningen.
Kan man fastställa vilken sjukdom en person lider av, hur långt framskriden den är eller vilken behandling som är mest lämplig bara genom att mäta mängden av ett visst ämne i blodet?
– Ja det kan man säger Helena Idborg. Genom att exempelvis mäta sockerhalten i blodet kan man avgöra om en person lider av diabetes, eller genom att mäta kolesterolhalten kan man bedöma risken för att få hjärtinfarkt.
– För många skjukdomstillstånd finns dock inga bra markörer vilket gör att en skjukdom kan utvecklas för långt innan rätt behandling sätts in, säger Helena Idborg. Detta kan medföra stort lidande för patienten och i värsta fall att sjukdomen ej går att bota.
Fram till idag har läkare och andra fackmän gjort kvalificerade gissningar utifrån den kunskap de har idag för att komma fram till vilka ämnen och i vilka halter dessa ämnen ska vara för att indikera ett visst sjukdomstillstånd. Även om det finns stor kunskap om vad som händer i kroppen vid olika sjukdomar är det förvånansvärt mycket som är okänt.
– I min avhandling har jag visat på ett antal olika metoder för att förutsättningslöst leta efter markörer, säger Helena Idborg.
– I ett första steg studerar jag så många ämnen som möjligt i blodet samtidigt. Då får jag fram ett ”kemiskt fingeravtryck”, som exempelvis kan tyda på att en viss behandling är lämplig för en viss typ av bröstcancer. Genom den här metoden får jag ett större urval av markörer och därmed minskar risken att missa potentiella markörer dramatiskt.
Nästa steg är att välja ett ämne som kan användas som enskild markör för att försöka förenkla analysen inom sjukvården. Forskningen visade dock att det krävs fler än ett ämne för att förklara det komplexa som sker i kroppen. Det räcker till exempel inte med en ökning eller minskning av halten i ett ämne. Snarare är det ett växelspel där ett andra ämne till exempel måste minska medan ett tredje är konstant för att det ska kunna säga något om sjukdomstillståndet.
– Vi såg tecken på att man behöver studera flera ämnen. I praktiken innebär det att en markör egentligen är en sammansättning, ett mönster, av ämnen och inte ett enskilt ämne, säger Helena Idborg och avslutar: Vägen till att finna lämpliga markörer är lång, men det angreppssätt som avhandlingen beskriver kan vara ett steg på vägen. Förhoppningsvis kan diagnostiken förbättras och livskvaliten och förutsättningarna för patienterna förbättras.
Disputationen äger rum den 23 november, kl 13.00 i Magnélisalen, Stockholms universitet. Opponent är professor Jonas Bergquist, institutionen för analytisk kemi, Uppsala universitet.
Avhandlingens titel: Analysis of Metabolites in Complex Biological Samples Using LC/MS and Multivariate Data Analysis – Metabolic Fingerprinting and Detection of Biomarkers.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Helena Idborg, Institutionen för analytisk kemi, Stockholms universitet, tfn 070-7461169, 08-16 24 32, e-post helena.idborg@anchem.su.se, helenaidborg@hotmail.com.
För bild:
08-16 40 90 eller press@su.se.
