Debatten om sexualbrottslagstiftningen handlar om olika sätt att beskriva människan
Straffrättens förmåga att skydda kvinnor, främst vid sexualbrott, har väckt mycket diskussion. Kerstin Berglund har studerat debatten och hur man kan sammanföra kvinnoforskning med straffrätt. Konflikten handlar inte om motsättningar mellan kvinnor och män utan om vilken människosyn som bör genomsyra rättsordningen, visar hon i sin avhandling som granskas vid Uppsala universitet den 1 december.
Den kritik mot straffrätten som har framförts från kvinnopolitiskt håll har lett till att olika lagstiftningsreformer har diskuterats och i viss mån även genomförts.
– Men ett problem med debatten har varit att den bygger på ideologiska och teoretiska förutsättningar som inte har förklarats tillräckligt väl. Därför är det svårt att se om den förändrade lagstiftningen verkligen svarar mot den kritik som har framförts, säger Kerstin Berglund.
Som exempel nämner hon de förändringar som gjorts i våldtäktslagstiftningen under de senaste tjugo åren, samt införandet av grov kvinnofridskränkning som brottsrubricering.
Utgångspunkten för avhandlingen är hur man kan eller bör sammanföra modern kvinnoforskningsteori med straffrätten som rättsområde. En central frågeställning är utifrån vilka förutsättningar straffrätten beskriver människan och verkligheten.
– Det handlar till exempel om på vilket sätt innebörden av den individuella kränkningen preciseras i straffrätten, och hur synen på den här kränkningen förändras beroende på hur man beskriver kön hos människan. Om man uppfattar att könstillhörighet är en viktig faktor för människans identitet förändras förutsättningarna för att tala om integritetskränkningar jämfört med hur det ser ut i dagens straffrätt, förklarar hon.
I analysen utgår hon från några statliga utredningar och det sätt på vilket de hanterar kön. Vissa av utredningarna har inte omedelbart tagit hänsyn till könsfaktorn medan andra har utgått från den könsmässiga dimensionen vid vissa typer av brott, och Kerstin Berglund granskar båda tillvägagångssätten kritiskt. Analysen visar att den kvinnopolitiska kritiken är riktig – könsargument har betydelse vid straffrättsliga bedömningar. Däremot kan man kritisera de strategier genom vilka man har försökt reformera straffrätten i en mer kvinnovänlig riktning.
– Kvinnovåldskommissionen valde exempelvis att fokusera på våld mot kvinnor som ett maktproblem. Men detta är inte en ansats som kan bidra till att förändra straffrätten, menar hon.
Traditionellt har den straffrättsliga debatten kring principerna för kriminalisering handlat om en motsättning mellan en konservativ och en liberal syn på i vilken grad samhället har rätt att kontrollera människors sexualitet med straffrättsliga medel. Dagens debatt kan enligt Kerstin Berglund inte förstås mot denna bakgrund.
– Den handlar snarare om vilken syn på människan som bör genomsyra rättsordningen och det här är en etisk frågeställning som berör oss alla, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kerstin Berglund, mobil +47-481-222 64 fram till den 13/12, eller efter det via Maud Rosendal på juridiska institutionen, 018-471 20 54, Maud.Rosendal@jur.uu.se.
