Om himmel och helvete på medeltiden
Genom att studera handskrifter på latin från 800-talet och framåt har Georg Stenborg gjort den första vetenskapliga utgåvan av en text från medeltiden om himmel och helvete. Den 10 maj läggs avhandlingen fram vid Uppsala universitet.
Vad trodde folk egentligen om livet och döden på medeltiden? Det är svårt att veta exakt eftersom man knappast skrev ner sina egna tankar på den tiden, men ett sätt att komma åt det är att läsa kyrkliga texter som predikningar och teologiska verk. Det var utifrån kyrkans förkunnelse som en stor del av folks föreställningar långsamt formades, allt mer ju längre folket hade varit kristet.
I sin avhandling har Georg Stenborg gjort den första vetenskapliga utgåvan någonsin av en text på latin som kallas De qualitate caelestis patriae, på svenska ungefär ”Om det himmelska hemlandets beskaffenhet”. Texten är skriven runt år 800 av någon som heter Emmo, som vi tyvärr inte vet något om.
– Egentligen är det inte så viktigt, i alla fall inte för Emmo själv. För honom var det viktiga inte han själv utan det han skrev om, himlen och helvetet och allt däremellan, säger han.
Boken handlar först om himlen och hur det är för de lyckliga som kommer dit. Sedan beskriver Emmo hur man måste leva för att komma dit och prisar de kristna dygderna som ödmjukhet, givmildhet, tålamod. Allra viktigast är ånger och botgöring när man har begått svåra synder, för annars är allt förlorat. I så fall hamnar man i underjorden efter döden. Läsaren får veta en del om skärselden, som är ganska bra, för ifrån den blir man räddad till himlen till slut, men kommer man till helvetet så är allt för sent. Där plågas man av outsägliga plågor för evigt utan hopp.
– Man kan jämföra med Dante och ”Den gudomliga komedin”, men denna text är inte poetisk utan filosofisk och teologisk, ofta torrt utredande, men ibland engagerat predikande, säger Georg Stenborg.
En vetenskaplig utgåva av en gammal text innebär att man måste samla varenda handskrift som finns av texten, läsa igenom och jämföra dem exakt, och sedan använda felskrivningarna för att göra en bild av vem som har skrivit av vem. När man vet det kan man i bästa fall tala om hur texten såg ut från början – vad Emmo faktiskt skrev.
– Vi tror lätt att en texttradition är oföränderlig, men före boktryckarkonsten måste varenda text skrivas av för hand varje gång, och då blir det fel ibland.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Georg Stenborg, 018-471 76 78, 070??, e-post: Georg.Stenborg@lingfil.uu.se
