Vattenbrist kräver regleringar
Den mänskliga rättigheten till rent vatten måste åtföljas av en tydligt formulerad skyldighet för stater att tillgodose denna rättighet. Marknadskrafterna ensamma kan inte lösa det. Mer statlig inblandning behövs, inte mindre, är slutsatsen i en avhandling vid Tema Vatten.
Jenny T. Grönwall, jurist och nybliven doktor vid Tema Vatten, har studerat hur olika legala system påverkar vattentillgångarna, vattnets användning och distribution i den snabbt växande mångmiljonstaden Bangalore i södra Indien. Här, som i många länder i Syd, blir vattenbristen allt mer akut. Orsakerna är ökande befolkningstryck, industrialisering och urbanisering. Bangalores egna vattenreserver, akvifärer, håller på att tömmas och grundvattennivån i den omgivande landsbygden är nere på mellan 80 och 120 meter och fortsätter sjunka. Staden är i hög grad beroende av vattnet i floden Cauvery, men denna är också en källa till många konflikter.
Jenny T. Grönwall finner att olika rättighetssystem hamnar i konflikt över frågan om vatten. FN:s konvention om mänskliga rätigheter, och förtydligandet vad gäller vatten i den allmänna kommentaren nr. 15, ger tillsammans med den indiska konstitutionen en legal grund för att alla invånare ska kunna kräva rent dricksvatten. Samtidigt ger egendomsrätten, som ursprungligen infördes av britterna under kolonialtiden, markägare obegränsad rätt till allt grundvatten de kan pumpa upp på sina ägor.
– Denna rätt är i praktiken starkare, trots att den mänskliga rättigheten till vatten formellt är bindande, säger hon.
Denna rätt behöver begränsas i form av regleringar och tillståndsgivning, skriver hon, annars äventyras framtida generationers vattenförsörjning. Hon hänvisar till lagar i andra länder, bl.a. USA och den tidigare kolonialmakten England, som sedan länge har begränsat markägares rätt att ta ut vatten. Det blir också allt svårare och dyrare att hitta vatten, och Jenny T. Grönwall berättar om hur bönder på den indiska landsbygden, som skuldsatt sig för att djupborra brunnar men ändå inte hittar vatten, i förtvivlan tar sina liv.
För att den mänskliga rättigheten till vatten ska bli effektiv krävs en motsvarande skyldighet för staten att förse människor med vatten, konstaterar hon. Idag är många, särskilt fattiga, beroende av privata aktörer, som säljer vatten av ofta tvivelaktig kvalitet.
– Världsbanken och liknande aktörer har i många år hävdat att det är marknadskrafterna som bäst och mest effektivt fördelar vattnet. Men marknaden kan inte lösa detta, det krävs mer statligt engagemang, inte mindre. Det handlar om stora investeringar.
– Vi måste också inse att allas rätt till vatten kräver att staten subventionerar vattnet för de fattiga, fortsätter hon. De kommer aldrig att kunna betala fullt ut vad det kostar. Allt annat är cyniskt.
Kontaktinformation
Jenny T. Grönwall disputerade den 4 juni. Avhandlingen heter Access to Water: Rights, obligations and the Bangalore situation. Hon nås på telefon 0707-821585. E-post: Jenny.Gronwall@stockholmresilience.su.se
