CSR-standard är ingen garanti för gott ansvarsarbete
Varför anses vissa företag vara socialt ansvarsfulla och andra inte? Många företag använder CSR (Corporate Social Responsibility) i sin marknadsföring, och vill därför också ha ett enkelt, företagsvänligt sätt att använda begreppet. Men ekonomiforskaren Annette Cerne, Lunds universitet, menar att den förenklingen är förenad med risker – liksom att alltid låta konsumenterna bedöma vad som är ansvarsfullt.
När företag, intresseorganisationer, statliga verk och samarbetsorgan jobbar med CSR formar de också begreppet för att det ska stämma överens med deras egna intressen. Vilka röster som sedan hörs i debatten avgör också vilket innehåll termen företagens sociala ansvar får. En vanlig uppfattning i ansvarsdebatten är att det gäller att hitta ett sätt att använda begreppet som är attraktiv för företagen och enkelt att genomföra. En certifiering kan vara en sådan lösning, som innebär att konsumenterna med sina inköp signalerar till företag vilket socialt ansvar de ska ta.
Företagsekonomen Annette Cerne, som snart disputerar vid Ekonomihögskolan i Lund, har jämfört hur svenska och brittiska dagligvaruhandlare ger mening åt CSR, och hon har analyserat hur CSR-frågan hanteras av företag och organisationer i en debatt om hållbart fiske. Hon menar att en förenklig kan innebära risker:
– I slutänden kan det resultera i att Corporate Social Responsibility förvandlas till Consumer Social Responsibility. Vad man då kan fundera på är om konsumenter har tillräcklig kunskap för att göra sådana bedömningar, men också vad som händer med idéer som demokrati om vi ska rösta med plånboken. Dessutom kan man undra vad som händer med frågor som till exempel ”hållbart fiske” och ”rättvis handel” om konsumenter inte skulle visa intresse för en sådan fråga. Är det då inte heller viktigt för företag att tänka på sådant i sin verksamhet?
Det låter optimalt att alla som deltar i en debatt uppnår enighet och kompromissar för att få fram en lösning på ett problem.
– I en brittisk debatt som jag studerat har man kommit fram till just en lösning. Det ser tilltalande ut på ytan, men om man går lite djupare kan man se att enigheten döljer kompromisser som är svåra att få ihop i praktiken. Ett exempel är hur man förenar idéer om hållbarhet. Den ekologiska hållbarheten kan få stryka på foten i relation till den ekonomiska hållbarheten eftersom den grundläggande synen på exempelvis tillväxt skiljer sig stort.
Intressant i sammanhanget är att i jämförelse mellan ett brittiskt och ett svenskt företag, som båda arbetade på liknande sätt med CSR, uppfattades väldigt olika beroende på debattens karaktär. I den eniga och mer utslätade brittiska debatten uppfattades företaget som ansvarsfullt. I Sverige gick debattens vågor högre, och företaget uppfattades som mer oansvarigt.
Vissa menar att CSR är något företag mest bara pratar om, men att det inte händer så mycket i praktiken. Annette Cerne menar dock att när vi pratar eller skriver om något får vi också saker att hända.
– Att exempelvis säga att det är socialt ansvarsfullt att inte fiska i Östersjön gör att det kan anses vara oansvarsfullt att sälja fisk därifrån. Genom att utvidga detta till att gälla fiske i hela Nordatlanten, ändrar man begreppet och vilka företag det omfattar. CSR blir alltså ett högst flexibelt och komplext begrepp. Det innebär också att det kan medföra problem att förenkla begreppet och sträva efter stor enighet.
Annette Cerne, Företagsekonomiska institutionen vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet, försvarar sin avhandling den 26 september. Avhandlingens titel är “ Working with and Working on Corporate Social Responsibility – The flexibility of a Management Concept”.
Kontaktinformation
Kontakta Annette Cerne på 046-222 36 36 eller annette.cerne@fek.lu.se
