Så går det för personer med allvarlig brännskada
En svår brännskada är ett trauma fyllt av smärta och påfrestningar som kan förändra hela livet för den som drabbas. Sjuksköterskan Björn Wikehult har undersökt hur det gått för patienter vid Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning och visar att personlighetsdrag kan betyda mer än brännskadan i sig för hur livet ser ut ett antal år efter skadan. Han lägger fram sin avhandling vid Uppsala universitet den 3 oktober.
En svår brännskada är ett trauma fyllt av smärta och påfrestningar som kan förändra hela livet för den person som drabbas. Björn Wikehult har i sin avhandling undersökt hur det gått för patienter som vårdats på brännskadeavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala mellan 1980 och 2006. Är de beroende av sjukvård resten av livet? Är de nöjda med den vård de fått och hur ser deras liv ut idag?
Faktorer som undersökts är vårdutnyttjande, upplevd brännskadespecifik hälsa, personlighetsdrag, psykiska symtom i form av ångest och depression och symtom på posttraumatisk stress. Vidare undersöktes om deltagarna hade minnen av negativa vårdupplevelser, till exempel maktlöshet eller rädsla. Dessutom undersöktes fyra aspekter av patienttillfredsställelse: kvalitet i kontakten med vårdpersonalen, kvalitet i kontakten med läkarna, adekvat behandlingsinformation samt allmän tillfredställelse med vården.
I en av delstudierna intervjuades 69 före detta patienter som hade hälsoproblem flera år efter brännskadan. Hälften av dessa hade fortfarande kontakt med vården på grund av sin brännskada. Dessa hade svårare än andra med enkla vardagsgöromål, handfunktionen var sämre och de hade problem att klara sitt arbete.
– Studien visar att individens personlighetsdrag, såsom stresskänslighet och äventyrslystnad, betydde mera för vårdutnyttjandet än skadans svårighetsgrad, säger Björn Wikehult.
Patienterna rapporterade få minnen av negativa vårdupplevelser. Av de förekommande var känslan av maktlöshet vanligast. De flesta var nöjda med vården de fått, särskilt gällde detta kontakten med vårdpersonalen. Minst nöjda var de med den information de fått om behandlingen. Även här var individuella faktorer, såsom personlighetsdrag och nära relationer, viktigare för tillfredställelsen än brännskadans karaktär. Även ålder, utbildning och symtom på posttraumatisk stress hade betydelse. Wikehults avhandling ger dock stöd för att metoden för att mäta tillfredställelse med vården ändå fungerar tillräckligt bra.
Resultaten kan användas för att förbättra möjligheterna att identifiera de patienter som behöver extra mycket stöd för att återhämtningen ska bli så bra som möjligt.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Björn Wikehult, tel: 018-61 53 66, 070-583 41 85, bjorn.wikehult@surgsci.uu.se
