Medbyggare blir kunder
Från medbyggare till kunder och turister, från ett nationellt politiskt till ett globalt ekonomiskt fokus. Den svenska utbildningspolitikens syn på vad en god medborgare är skiftade radikalt under 1990-talet.
Den svenska skolan har i uppdrag att fostra demokratiska medborgare. Fram till 1980-talets slut tolkades det som att fostra människor beredda att arbeta för det gemensamma bästa.
Det idealet ändrades radikalt omkring år 1990 säger Maria Olson, utbildningsforskare, som i sin avhandling har studerat hur medborgaridealet tar form i utbildningspolitiska dokument från 1940-talets slut fram till år 2000.
– Hurdana människor vi formar i skolan beror på vilket medborgarskap vi tror behövs, säger hon. Det är vad skolans medborgarfostran handlar om, och om detta pågår ständigt en politisk kamp.
Det medborgarideal som förhärskade från andra världskrigets slut och fram till det tidiga 1990-talet kallar hon för medbyggare. Hon beskriver det så här: ” Med anpassningsvilja och arbetsmoral förutsätts hon bidra med de kunskaper, arbetsinsatser och värdemässiga förutsättningar som krävs av henne i olika samhällssituationer”. Denna lojala medbyggares insatser anses behövas för det gemensamma nationsbygget, dvs. för Sverige.
Men i början på 1990-talet händer något. Maria Olson talar om ett historiskt skifte i svensk utbildningspolitik, från en medborgarorienterad till en konsumentorienterad syn på individerna. Nu är det inte längre samhällets behov som står i första rummet, utan de enskilda individernas. Medborgarna blir kunder.
Hon urskiljer några faktorer som banade vägen för den här förändringen. Maktutredningen, kom 1990 och bidrog till att lansera en ny syn på vad demokrati är. Nu ställs enskilda medborgares bästa i motsättning till kollektivets. Den s.k. valfrihetsrevolutionen (elevernas fria val av skola) och skolans decentralisering, från att vara en statlig till att bli en kommunal angelägenhet, är andra påverkande faktorer. Antalet privata skolor ökar och allt fler offentliga skolor profilerar sig. Skolsystemet blir en marknad där kommunerna erbjuder olika kunskapsprodukter, som föräldrar och elever väljer och köper. I skolans läroplaner, eller måldokument som de nu kallas, fokuseras allt mer individens privata intressen och kompetenser.
Nu betonas också allt mer människornas roll i ekonomin och arbetslivet; de ska vara flexibla, socialt kompetenta och anställningsbara. Den politiska dimensionen handlar allt mindre om att gemensamt utforma ett samhälle utifrån en bestämd ideologi, och mer om sakfrågor. Medborgarna blir även här kunder, som via sin rösträtt kan välja och vraka bland partiernas utbud.
– Istället för ett litet inflytande i stora frågor kan medborgarna/kunderna ha ett stort inflytande i små frågor, säger hon. Vi förväntas inte längre vara med och påverka de stora politiska sammanhangen. Den gemensamma arenan är dock fortfarande Sverige. I en globaliserad värld är det viktigt att Sverige är starkt och konkurrenskraftigt.
Mot slutet av 1990-talet sker ytterligare en förskjutning, enligt Maria Olson. Samhället sägs från utbildningspolitiskt håll förändras allt snabbare och kraven på individernas rörlighet ökar. Behovet av livslångt lärande lyfts fram. ”Det gäller att lära om, lära nytt, stå ut med osäkerhet, byta inriktning… Gränsen mellan arbetet och fritid luckras upp” skriver en statlig utredning 1997.
Från att tidigare ha profilerat arbetslivets behov riktar skolan in sig mer och mer på individuell tillfredsställelse. Arbetslivet framstår som det bästa området för den unga människan att finna en livsstil och tillfredsställa sig själv.
Nu talas mycket om individuellt knutna rättigheter. Att respektera den enskilda individens rätt till självbestämmande uppfattas som ett demokratiskt handlande. Det gäller att skydda individen från samhället.
Samtidigt slår globaliseringen igenom i så måtto att Sverige inte längre utgör den relevanta referensramen. Individerna ses som enskilda aktörer på en global arena, som globala marknadskrafter. Nationsbygget har tappat aktualitet.
Det innebär också att skapandet av den egna identiteten blir viktigare. Och i det identitetsskapandet spelar varumärkena en allt större roll.
– Varumärkena har tagit över den identitetsskapande funktionen, snarare än nationen, säger Maria Olson.
Vår tids medborgare kallar hon för turister, de är flexibla, rör sig globalt och styrs av sina behov, önskningar och begär.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter: Maria Olson, telefon 0736-151859, maria.olson@ped.su.se
