Andernas bildande blev en ”artpump” för Sydamerika
Sydamerika är jordens artrikaste område. Teorierna om varför har varit många, från att djur och växter följt med kontinenten när den bröts loss från Afrika till att variationer i regnskogens utbredning under årmiljonerna skapat nya arter. En avhandling vid Göteborgs universitet ger stöd åt en annan teori: bildandet av Anderna blev en ”artpump” som spred djur och växter över kontinenten.
Sydamerikas enastående artrikedom har förklarats med flera hypoteser. En går ut på att djur och växter “följt med” när den sydamerikanska kontinenten bröt sig loss från Afrika för 100 miljoner år sedan. En annan hypotes föreslår att många arter bildades när regnskogen krympte till mindre arealer under istiderna, och sedan åter expanderade.
Forskaren Alexandre Antonelli, född i Brasilien och doktorand vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, har gjort flera resor i Sydamerika där han i forskningssyfte samlat in hundratals arter. Med hjälp av DNA-teknik har han kunnat spåra när och var vissa av Sydamerikas växt- och djurgrupper utvecklades, genom att studera arternas släktskap, hur länge sedan det är som de skiljdes åt från en gemensam förfader, samt vilken geografisk utbredning denna förfader hade när arterna bildades.
Resultaten tyder på att de flesta av Sydamerikas växt- och djurgrupper är alldeles för unga för att ha kunnat leva då Afrika och Sydamerika bildade en gemensam kontinent. Å andra sidan är de flesta djur- och växtgrupper för gamla för att deras ursprung ska kunna kopplas till vegetationsförändringar under istiderna, vilket ansetts vara den främsta orsaken till Sydamerikas mångfald.
Däremot, visar avhandlingen, finns det en stark koppling mellan norra Andernas höjning och den massiva artbildningen. Det är första gången en sådan koppling påvisas.
–Spridningen söderut längs Anderna möjliggjordes först när den norra delen av bergskedjan kom i kontakt med dess centrala delar, något som inträffade för cirka 10 – 12 miljoner år sedan. Dessförinnan hade en lång låglandskorridor, tidvis täckt av havsvatten, fungerat som en effektiv spridningsbarriär, säger Alexandre Antonelli.
Vid samma tidpunkt ledde Andernas höjning också till slutet av Lago Pebas, en gigantisk sjö som täckte hela västra Amazonas. Därmed kunde många arter sprida sig från norra Anderna till områden som Amazonas, Karibien och Centralamerika, där nya arter utvecklades.
–På så sätt blev Anderna en “artpump” för hela den Amerikanska kontinentens biodiversitet.
Upptäckten att de flesta av Sydamerikas arter är flera miljoner år gamla ger stor anledning att värna om deras fortlevnad, och Alexandre Antonellis avhandling visar på vikten av långsiktighet när strategier för arternas bevarande ska utformas.
Avhandlingen Spatiotemporal Evolution of Neotropical Organisms: New Insights into an Old Riddle försvarades vid en disputation den 28 november. Handledare var doktor Claes Persson.
Kontaktinformation
Kontakt:
Alexandre Antonelli, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
031-786 2658
073-7208196
031-315 5070
alexandre.antonelli@dpes.gu.se
