Hemtjänst lever ej upp till lagen
De hjälpbehov som äldre uttrycker när de söker hemtjänst återspeglas inte alltid i de utredningar som görs. En formaliserad och byråkratisk process försvårar en helhetsbedömning, vilket är rakt motsatt socialtjänstlagens intentioner.
Anna Olaison har i sitt avhandlingsarbete följt behovsbedömningen av äldre som söker hemtjänst i några svenska kommuner. Hon ser en stor skillnad mellan vad som kommer fram under bedömningssamtalen och vad som sedan redovisas i den utredning som ligger till grund för beslutet om vilka insatser den äldre ska få.
– I samtalen fick behovsbedömaren en god bild av vad den äldre ville ha för insatser. Men i utredningen ser man ofta en helt annan bild än den som samtalet gav.
Förklaringen är den modell som många kommuner arbetar efter, care management, säger hon.
– Den bygger på ett fast utbud av insatser utifrån en standardiserad behovskatalog. Utredningen utformas ofta utifrån denna. Det innebär att flera av de behov som den äldre uttrycker inte redovisas.
Det är framför allt de sociala behoven som kommer i kläm, konstaterar hon, medan de rent medicinska och omvårdnadsmässiga lättare kan tillgodoses. Insatskatalogen är ett resultat av besparingar och minskande resurser inom hemtjänsten, är hennes slutsats. Det här sättet att bedöma hemtjänst står i motsats till de riktlinjer som socialtjänstlagen föreskriver, dvs en helhetssyn på individen och insatser grundade på individuella behov.
Den individinriktade bedömningen skapar även ett annat dilemma, visar hon. Äldre makar som vårdar sin partner behöver ofta avlastning men kan bara få det om partnern söker hjälp. Lagen utgår från individens behov, inte familjens, och det gör det svårt att tillgodose anhörigas behov.
Anna Olaison disputerade den 16 januari vid NISAL, institutet för forskning om äldre och åldrande (tidigare Tema Äldre). Hon har själv en yrkesbakgrund som behovsbedömare inom hemtjänsten.
Kontaktinformation
Telefon till Anna Olaison 0702-025009, e-post: anna.olaison@isv.liu.se
