Kvinnor osynliga i veckopressens skildring av OS under efterkrigstiden
– Det har varit de manliga prestationerna i OS-sammanhang som lyfts fram och stärkt nationen medan kvinnorna ofta osynliggjorts. Detta trots att samhället mellan 1948 och 1972 har gått igenom stora förändringar och kvinnorna stärkt sina positioner bl.a. genom att på allvar komma ut på arbetsmarknaden. Det säger Helena Tolvhed som är den första inom forskarskolan i Historia som disputerat på Malmö högskola.
Hon disputerade i lördags med avhandlingen Nationen på spel – Kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer av olympiska spel.
Själv kallar hon sin avhandling ett möte mellan genusforskning, historia och idrottsforskning och syftet är att analysera de kulturella betydelserna av kropp, kön och svenskhet så som de förmedlas till läsaren i text och bild.
Helena Tolvhed har gått grundligt till väga; hon har gått igenom allt som skrivits om olympiska spel, sommar som vinter, mellan 1948 och 1972 i Vecko-Revyn, Vecko-Journalen, Se, Bildjournalen och Idun eller drygt 1 100 sidor.
– Jag har använt idrotten som ett kulturellt prisma och valt efterkrigstiden eftersom det händer så ofantligt mycket i samhället då; folkhemmet och den framväxande välfärdsstaten, förändrade genusrelationer i Sverige och samtidigt internationellt avkolonialiseringen i världen, vilket betyder fler självständiga stater i OS liksom i FN, det kalla kriget, rasfrågan i USA, 60-talsradikaliseringen m m.
– Olympiska spelen är en delvis motsägelsefull arena. De omgärdas av ett tal om fred och folkförbrödning och en ambition att människor ska mötas. Samtidigt frodas kampen mellan individuella prestationer som stärker den nationella äran.
Vilka är då de viktigaste resultaten?
– Att män i text och bild lyfts fram som Sveriges hjältar i framställningar som bekräftar nationell gemenskap. Det gör de genom att fysiskt prestera och stärka sin maskulinitet. Det talas om OS-männens slitsamma träningsvardag, uppoffringar och tävlingsprestationer. Det är en form av nationellt hjälteskap som kvinnor i stort sett uteslutits från. Samtidigt får svarta män och män från öststaterna agera motpoler och förstärka bilden av målmedveten, framåtriktad svensk maskulinitet.
– Analysen visar att kvinnor som deltar i Olympiska spel oftast avbildas leende, passiva och poserande på ett sätt som trivialiserar kvinnlig idrott.
– Intressant är också att bilden av den manlige OS-deltagaren blir mer komplex på 60-talet med en ”playboymaskulinitet”. Däremot framställs kvinnorna på ett relativt stabilt sätt över den undersökta tiden, vilket jag ser som en kulturell eftersläpning där kvinnor fortfarande knyts till hemmet, att vara behagfulla, respektabla och vackra. Kvinnors idrottsarbete och -engagemang osynliggörs.
– Jag menar att det nationella ”vi”-et är starkt könat och att könen hålls isär utifrån olika kulturella normer. Men det finns undantag som exempelvis de kvinnliga längdskidåkarna Sonja Edström och Barbro Martinsson, som man faktiskt vid några tillfällen ser skida fram på bild. Nationen blir här viktigare än kön, eftersom OS-medaljer är så starkt prestigeladdade. Här ser jag ett frö till kvinnoidrottens senare expansion – den har inte skett på grund av jämställdhetsivran utan i kraft just av nationell ära.
Hur ska din avhandling användas?
– Avhandlingen kan läsas av den som är intresserad av 1950- och 1960-talens kulturhistoria eller specifikt veckopressen. I akademiska sammanhang hoppas jag att det intersektionella perspektivet och metoden för text- och bildanalys kommer att uppmärksammas. Mediesportens kulturhistoria kan förhoppningsvis intressera såväl kulturhistoriker som genus-, medie- och idrottsforskare.
Kontaktinformation
Helena Tolvhed
e-post: helena.tolvhed@mah.se
telefon: 0734-20 64 69
