Skilsmässobarn slits mellan starka lojalitetskänslor
Efter en skilsmässa tvingas barnen ofta agera medlare utan eget inflytande. Jenny Ahlbergs avhandling i sociologi vid Örebro universitet bygger på vuxna skilsmässobarns upplevelser.
Familjelivet efter skilsmässa kännetecknas i hög utsträckning av förändring och omförhandling, men hur dessa omförhandlingar ser ut skiljer sig mellan olika familjer.
Medan vissa skilsmässobarn har goda möjligheter att påverka, tycks andra ha mycket lite att säga till om. Om föräldrarna har många konflikter och svårt att kommunicera tvingas barnen agera medlare eller budbärare mellan föräldrarna.
Eftersom barnen är rädda att såra någon av föräldrarna, väljer flera av dem att inte säga vad de tycker utan låter i stället föräldrarna bestämma, vilket leder till att de själva inte har något inflytande över situationen.
– Något som förvånar mig är hur starka de lojalitetskänslor är som kommer fram i skilsmässobarnens berättelser, vilket ibland också präglar deras liv i vuxen ålder. Det är ett uttryck för ett tydligt rättvisetänk mot föräldrarna och de vill vara rättvisa mot dem även i dag. Alltså inte ta någons parti, att fira varannan jul med föräldrarna och så vidare, säger Jenny Ahlberg.
Samtidigt växer ett könstypiskt mönster fram när familjen organiseras efter skilsmässan. Modern beskrivs ofta som den huvudansvariga för barnens vardagliga omsorg. Det är hos henne som barnen känner sig mest hemma och de står henne känslomässigt närmare.
Faderns delaktighet i föräldraskapet beskrivs som begränsad och förknippad med till exempel fritidsaktiviteter.
– Modern framstår som den ovillkorliga föräldern medan faderns föräldraskap tycks mer förhandlingsbart – trots att Sverige anses vara ett jämställt land, säger Jenny Ahlberg.
Avhandlingen behandlar inte familjen som en fast och färdig enhet utan som något som “görs” i vardagliga handlingar och genom att man tillbringar tid tillsammans.
I titeln ”Efter kärnfamiljen – Familjepraktiker efter skilsmässa” använder Jenny Ahlberg ordet familjepraktiker i stället för familj, eftersom familj lätt förknippas med den heterosexuella kärnfamiljen.
Hon anser att det är angeläget att vidga familjebegreppet, eftersom familjer i dag kan se väldigt olika ut. Familj kan betyda ensamstående förälder, familj med två mödrar eller två fäder, ombildade familjer med nya familjemedlemmar eller storfamiljer. När det gäller skilsmässobarnens tankar om sin egen framtid finns en tvetydighet.
– Å ena sidan är kärnfamiljen, mamma, pappa och barn, ett starkt ideal i berättelserna. De vill inte skilja sig eller utsätta sina egna barn för en skilsmässa utan ser en kärnfamilj som eftersträvansvärd. Å andra sidan problematiseras kärnfamiljsidealet genom
att de ifrågasätter att den ska fungera som familjenorm, berättar Jenny Ahlberg.
Kontaktinformation
Jenny Ahlberg
jenny.ahlberg@oru.se
Tel: 019-301399
