Bönders naturintresse kan utnyttjas bättre i naturvården
Dagens miljöstöd är inte det effektivaste sättet att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald. Riktade miljöstöd till intensivt odlade slättbygder och ökat samarbete med naturintresserade lantbrukare kan göra större nytta. Det menar Johan Ahnström i en avhandling från SLU.
Odlingslandskapets biologiska mångfald minskar kraftigt både i Sverige och i övriga Europa. För att minska lantbrukets negativa effekter på miljön, men också för att öka de positiva effekterna på t.ex. biologisk mångfald, har särskilda miljöstöd införts. Dessa stöd har mött stark kritik – det hävdas dels att de inte har någon positiv effekt på biologisk mångfald, dels att de är svåra att utvärdera.
För att utvärdera miljöstödet till ekologiskt lantbruk har Johan Ahnström och hans kollegor gått igenom den forskning som har publicerats om mångfald i ekologiskt och konventionellt jordbruk och gjort en statistisk analys av de sammanlagda resultaten.
Analysen visar att det på ekologiskt brukade enheter i genomsnitt fanns 30 procent fler arter och 50 procent fler individer av olika organismgrupper. Odlingssystemets betydelse varierade dock kraftigt, dels för olika organismgrupper, dels i olika landskapstyper.
Ekologiskt lantbruk hade störst positiv effekt på biologisk mångfald i intensivt odlade slättlandskap och mindre eller ingen effekt i mer varierade landskap. Forskarnas slutsats är att miljöstöd för ekologiskt lantbruk, och troligen många andra stöd, bör vara mer landskapsspecifika.
I en annan studie har Johan Ahnström kombinerat inventeringar av biologisk mångfald på lantbruk med djupintervjuer av lantbrukare. Intervjuerna visade att lantbrukare ofta har ett starkt naturintresse och inventeringarna visade att detta naturintresse sammanföll med en större biologisk mångfald på lantbrukarnas åkrar.
Johan Ahnström skriver också att böndernas naturintresse skiljer sig markant från det vi vanligen ser hos biologer och naturvårdare. Bönderna pratar inte om arter och inte heller om att bevara eller skydda natur. I stället talar de om att bruka, förvalta och nyttja natur.
Naturvårdsåtgärder som förhindrar brukande och förvaltande går emot brukarens naturintresse, och även emot själva brukaridentiteten. Därför har dessa åtgärder låg acceptans. Avhandlingens slutsats är att odlingslandskapet bevaras bäst om förvaltningen planeras på en gemensam arena där olika intressenter kan ta del av varandras perspektiv och syn på naturen. Då ökar förståelsen för olika åsikter, skötselförslag och regelverk.
Biolog Johan Ahnström, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling Farmland biodiversity – in the hands and minds of farmers. Effects of landscape structure, management and the farmer’s interest in nature.
Tid: Onsdag den 20 maj 2009, kl. 09.30
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Geert de Snoo, Department of Conservation Biology, CML, Leiden University, Nederländerna
Kontaktinformation
Mer information: Johan Ahnström, 018-67 25 26, Johan.Ahnstrom@ekol.slu.se
Johan bor på landet utanför Heby och har en liten nötköttsbesättning, men han är uppvuxen i Jönköping.
