Finansieringsstrukturen har betydelse för kulturorganisationer
Vilka effekter har egentligen typen av finansiering för en konstnärlig verksamhet? Spelar det någon roll varifrån pengarna kommer, och i så fall vilken?
Anna-Karin Brettell Grip vid Handelshögskolan i Stockholm har i sin avhandling undersökt de långsiktiga konsekvenserna av olika typer av finansiering för en svensk och en engelsk orkester.
Hur och av vem kulturverksamhet ska finansieras är en evigt aktuell fråga. I Sverige vilar den nyligen utkomna Kulturutredningen SOU (2009:16) på antagandet att ett större antal finansieringskällor skapar större konstnärligt oberoende för orkestrar, teatrar och andra kulturutövare. Den brittiska modellen används ofta som förebild där statlig och privat finansiering ofta utgör lika stora delar i kulturorganisationers finansiering.
– Trots att den engelska orkestern hade en avsevärt mycket lägre andel statlig finansiering än den svenska, och en stor andel finansiering från privata sponsorer, var de till synes ännu mer beroende av den statliga finansieringen, säger Anna-Karin Brettell Grip.
Eftersom den låga andelen statlig finansiering innebar högre krav på självförsörjning, blev utrymmet för att ta risker i den konstnärliga verksamheten i den engelska orkestern nära på obefintlig.
I båda orkestrarna fanns en långsiktig kostnadsutveckling som plötsligt och regelbundet skapade finansiella kriser. I dessa kriser var orkestrarna ofta tvungna att tillfredsställa finansiärers kortsiktiga krav, på bekostnad av mer långsiktiga och nyskapande projekt.
Än mer komplicerat blev det i den engelska orkestern då flera lika viktiga finansiärer med mycket skilda intressen skulle tillfredsställas samtidigt.
– En finansieringsstruktur med flera olika typer av finansieringskällor skapade också en större splittring internt i det engelska fallet. För att leva upp till alla intressenters olika krav fick orkestern dela upp den värdeskapande processen och erbjuda flera olika produkter. Den svenska orkestern hade i finansiella kriser valt att hålla alla resurser samlade och göra en elitistisk satsning. Detta gjorde orkestern starkare i kriser som följde genom att de på ett tydligt sätt kunde definiera sig som organisation och rättfärdiga sin fortsatta existens i relation till finansiärer och huvudmän, säger Anna-Karin Brettell Grip. Detta förutsatte dock ett större operationellt oberoende i relation till finansiärer.
Avhandlingen pekar på en generell trend i samhället mot ett ökat användarfokus, där endast det som fyller en tydlig och mätbar funktion för någon eller flera mottagare har ett existensberättigande.
Avhandlingen ”Funding and Accountability. Studies of a Swedish and a British chamber orchestra” kan beställas från EFI (The Economic Research Institute) på efi.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, vänligen kontakta:
Anna-Karin Brettell Grip
Tel: 0707-917331
E-post: anna-karin.brettellgrip@hhs.se
