Bromsad evolution kan förhindra läkemedelsresistens
Smittämnen som blir resistenta mot antibiotika är ett allvarligt samhällsproblem. Det är också en naturlig del av evolutionen. Forskare vid Göteborgs universitet försöker nu i ett nytt projekt hitta substanser som bromsar evolutionens hastighet, för att på så sätt göra dagens läkemedel effektiva även i framtiden.
Smittämnens resistens mot antibiotika är särskilt allvarlig när det gäller läkemedel baserade på svamp, till exempel penicillin. Svampens celler är nämligen lika människans, vilket gör det svårt att utveckla läkemedel som slår ut svampceller (och är effektiva) men skonar människocellerna (och alltså saknar biverkningar). Världen måste därför vara rädd om de få svampläkemedel som finns – en resistens mot dem skulle slå ut behandlingen av flera sjukdomar.
Samtidigt är resistens mot läkemedel ett naturligt led i evolutionen. Genom evolutionen skapas slumpvisa variationer i en organisms egenskaper, vilket hos smittämnen visar sig genom att vissa får en förbättrad tålighet mot de läkemedel de utsätts för. Till slut har vi helt resistenta svampstammar – och läkemedlet blir verkningslöst. Ju snabbare de slumpässiga variationerna uppstår, desto större är sannolikheten att resistens uppstår. Ett sätt att motverka läkemedelsresistens hos svampar är därför att bromsa evolutionens hastighet.
Forskaren Jonas Warringer vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi försöker genom avancerade genetiska experiment hitta sådana ”evolutionsbromsande” substanser. I ett första läge handlar det om att identifiera de komponenter i cellen som styr evolutionshastigheten. I sina studier använder Jonas Warringer och hans kollegor vanlig bagerijäst som modell. En jästsvamp har 6 000 gener, och genom att förstöra enskilda gener i annars identiska individer kan Jonas Warringer och hans kollegor använda uteslutningsmetoden:
–Vi skapar och följer jästcellens evolution i realtid. Vi låter våra svampar utveckla resistens mot ett läkemedel, och mäter under processen hur stammarnas livsduglighet förändras. Hos vissa av stammarna sker evolutionen långsammare när en given komponent är förstörd. Dessa stammar är våra guldkorn, för då vet vi att just de komponenterna är viktiga för evolutionshastigheten, säger Jonas Warringer.
– På så sätt har vi så småningom hittat generna som reglerar evolutionen. Om vi i nästa läge kan attackera en av dessa komponenter med en substans kan vi bromsa läkemedelsresistensen, så att vi kan använda dagens läkemedel även i framtiden.
Forskningsprojekt stöds av Magnus Bergwalls stiftelse, och Jonas Warringers förhoppning är att evolutionsbromsande substanser ska finnas tillgängliga inom 10-15 år. Bifogad bild fri för publicering. Foto: G Beltran/Göteborgs universitet
Kontaktinformation
Kontakt:
0730 226322
031 786 39 61
jonas.warringer@cmb.gu.se
