Döva får hjälp att ”höra” med huden
En apparat som omvandlar ljud till vibrationer gör det möjligt för personer med dövblindhet och grav hörselskada att uppfatta och känna igen ljud med huden. Metoden, som även kan anpassas till spädbarn, har utvecklats av teknikforskaren Parivash Ranjbar vid Örebro universitet, som presenterar sina resultat i en ny doktorsavhandling.
Framför allt människor med dövblindhet är en utsatt grupp, som har svårt att uppfatta vad som händer i deras omgivning. Men det nya hjälpmedlet, som fått namnet ”monitor”, gör det möjligt för dem att urskilja olika sorters ljud, till exempel röster, telefon, fågelsång, bilar, åska, regn och blåst.
– En av mina försökspersoner kunde efter kort träning till och med uppfatta vad som sades i ett samtal, berättar Parivash Ranjbar.
Tekniken bygger på att ljuden som apparaten registrerar omvandlas till lägre frekvenser, som huden kan uppfatta som vibrationer, men utan att ljuden därmed förlorar sin distinkta karaktär. Medan den mänskliga hörseln kan uppfatta ljudfrekvenser mellan 20 och 20 000 Hz, klarar huden nämligen inte att upptäcka frekvenser som är högre än 800 Hz. Dessutom kan huden inte skilja på frekvenser som ligger för nära varandra.
– Personer med dövblindhet har redan en uppövad förmåga att hämta information från vibrationer. De kan till exempel känna igen olika personers steg genom vibrationer i golvet, eller känna vibrationerna från kastrullen när vattnet börjar koka. Men genom monitor får de helt andra möjligheter att följa med i det som händer i deras omgivning, och det gör att de kan känna sig mycket tryggare.
När Parivash Ranjbar lät en grupp döva försökspersoner testa apparaten, lyckades de identifiera en stor andel av ljuden, både i hemmet och utomhus.
– Det var lätt för försökspersonerna att lära sig använda den, även de personer som är födda döva, och som därför inte har något ljudbibliotek att falla tillbaka på.
Monitor, som är liten nog att alltid ha med sig, består av en mikrofon som tar upp ljuden, en processor som omvandlar dem och en vibratordel som förmedlar dem. Vibratorn kan även monteras in i nappar och nappflaskor, för att ge spädbarn som föds utan hörsel möjlighet att lära känna ljud med läpparna och följa med vad som händer i omgivningen.
– En tidig inlärning är en stor fördel. Det ger också föräldrarna möjlighet att kommunicera med sina bebisar med rösten, vilket är särskilt viktigt om barnen också är blinda.
– Man kan utveckla många fler hjälpmedel med den här tekniken, till exempel att hjälpa personer med dövblindhet att rida, genom vibratorer som anger deras position på en bana.
Jag får hela tiden nya idéer när jag ser de behov och möjligheter som faktiskt finns, säger Parivash Ranjbar.
Parivash Ranjbar är dataingenjör med en bakgrund som undersköterska, och en stor del av hennes forskning har genomförts vid Audiologiskt forskningscentrum i Örebro.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Parivash Ranjbar, 070-221 36 50.
