Etiska koder leder inte alltid rätt
Det har blivit allt vanligare att man inom vården använder sig av etiska koder för att inte hamna fel. Nu visar etikforskaren Anna Höglund i en undersökning att etiska koder och riktlinjer inte alltid leder dit man tänkt sig.
Riktlinjer är i ofta alltför kortfattade och innehållslösa för att kunna hjälpa den som tvekar om rätt handlingssätt. Och när de ger konkret vägledning, är det inte svårt att hitta en annan regel som motsäger den första eller svårligen låter sig förenas med den. Det menar Anna Höglund, docent i etik vid Centrum för forsknings- och bioetik i Uppsala, som varit projektledare i en studie finansierad av Riksbankens Jubileumsfond om etiska riktlinjer inom medicinsk verksamhet.
Det är alltså ingen idé att lagstifta fram en mer etisk vård, konstaterar hon. I stället bör etisk kompetens underhållas genom utbildning och träning.
Ytterligare ett problem är att en del av de yrkesgrupper som ställs inför svåra etiska dilemman, som exempelvis forskningssjuksköterskor, ofta saknar utbildning i etik.
När Anna Höglund intervjuade sjuksköterskor och läkare i sin undersökning var det många som tyckte att det fanns för mycket etiska regler att hålla sig till.
– Samtidigt kunde jag konstatera att många trots detta inte kände till särskilt många av de regler som fanns. De etiska koderna och riktlinjerna som faktiskt finns, blir alltså sällan en del av det dagliga arbetet, där går det mesta som på många arbeten på rutin, säger Anna Höglund.
Ett problem med etiska riktlinjer är att det är svårt att skriva tydliga och lättolkade riktlinjer som samtidigt är handelsinriktade, visar Anna Höglunds forskning. Oftast blir riktlinjerna snarare formulerade som en värdegrund, inte som ett stöd för daglig handling. Det gör dem inte meningslösa men svåra att förhålla sig till.
Riktlinjer behövs visserligen men är otillräckliga. Det som hänt är att man slagit sig till ro och därmed inte gjort mer.
– Riktlinjerna måste kompletteras. Och ett sådant arbete kräver etisk kompetens. Dessutom måste de som arbetar ute i vården förstå att de har ett eget ansvar och att de hela tiden måste göra etiska värderingar själva i sitt arbete. Annars finns det en risk att man som sjuksköterska eller läkare lutar sig tillbaka och förlitar sig på riktlinjerna. Det är inte bra. Dessutom finns risk att man glömmer att tolka riktlinjerna, och bara följer dem i ett strikt regelföljande.
Ett problem som Anna Höglund sett i sin studie är att man ofta har många riktlinjer och det gör det svårare i det dagliga arbetet.
– Det går inte att lära sig alla riktlinjer om det finns en djungel av regler som man ska förhålla sig till. Det viktiga är att man förenar de etiska regler som finns inom vården med kunskap om hur man ska tolka reglerna.
Anna Höglunds studier bygger på analyser av riktlinjerna i sig och på intervjuundersökningar med forskningssjuksköterskor och läkare. Med i studien var också fil. dr Gert Helgesson och teol. dr Stefan Eriksson.
Kontaktinformation
Anna Höglund nås på anna.hoglund@crb.uu.se
