Mentorer gör filosofin mer levande
Det populära mentorsprojektet på Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet har visat sig så framgångsrikt att det nu fortsätter och blir ännu större. Studenterna känner att de utvecklas och fler läser fortsättningskurserna. Men också lärarna stimuleras att hålla en högre nivå på sin undervisning.
– Vår idé var att med hjälp av mentorer öka ämneskunskaperna, få en bättre studiesocial miljö och lära känna varandra bättre, säger David Solberger, student och mentorskoordinator.
Det hela började som ett pilotprojekt inom ämnena teoretisk och praktisk filosofi under höstterminen 2009. Initiativet kom från studenterna själva som upplevde att de hade få lärarledda timmar, inte träffade sina kurskamrater särskilt ofta och i stort sett aldrig umgicks med de studenter som gick andra kurser i huset.
Försöket var så lyckat att det nu fortsätter och utvecklas under vårterminen. Bland annat hålls utbildningsdagar med hjälp av 60 000 kronor från Kvalitetsrådet vid Göteborgs universitet.
För att bli mentor krävs godkänt i fortsättningskursen inom det aktuella ämnet. Två mentorer och tre till fem studenter från grundkursen bildar en grupp där målet är att träffas minst en gång varannan vecka. Men mentorn är inte en lärare, poängterar Eva-Maria Eriksson, som också hon är mentorskoordinator.
– Meningen är att diskutera filosofi helt fritt utan att bli bedömd. Att studenterna ska kunna ställa frågor om sådant de inte förstår.
Mentorsverksamheten är inte en ersättning för lärarledd tid eller seminarier knutna till de olika kurserna. Istället handlar det om ett komplement för att skapa en mer sammanhållen studiemiljö.
Mentorerna ska alltså inte föreläsa, utan istället vara en intellektuell och pedagogisk resurs. Alla i gruppen ska kunna bidra och lära av varandra. Även mentorerna.
– Det är en chans att prata filosofi och hjälpa andra studenter. Att resonera och känna att man bidrar, säger Isa Nordqvist, en av mentorerna.
Tanken är också att lärarna får reda på vad studenterna har diskuterat och vad de tycker känns relevant. På så sätt kan studenternas funderingar ge inspiration till lektionerna och minska avståndet mellan lärare och studenter.
Att som student i en grundkurs delta i en mentorsgrupp är frivilligt. Av de cirka 100 studenter som läser grundkursen i praktisk och teoretisk filosofi har ett 40-tal nappat på att vara med. Simon Aramburo som går grundkursen i teoretisk filosofi nu under vårterminen är en av dem.
– Man får en annan sorts hjälp av någon som redan läst kursen. Och man får chansen att ta upp frågor som inte togs upp på lektionen. Det ger en stor förståelse för de teorier man får framlagda. Det är fruktansvärt kul, säger han.
Mentorsprojektet har också resulterat i att fler vill läsa vidare, säger Dick Kasperowski, viceprefekt för grundutbildningen.
– Vi har fler sökande än på länge till fortsättningskurserna. Och där tror jag det finns en koppling till mentorsprojektet, att det skapar en slags programsamhörighet fast vi egentligen inte har några program, säger han.
– Genom diskussionerna får studenterna en större överblick över ämnet, de ser att det är möjligt att gå vidare, fyller Eva-Maria Eriksson i.
En annan effekt av mentorsprojektet är att det tillfört energi till institutionen. Att det skapat en arena för filosofer att diskutera och träffas. Det gör upp med myten om den ensamma filosofen på sin kammare, tycker mentorskoordinatorn David Solberger och får medhåll av Eva-Maria Eriksson.
– Det gör institutionen mer levande och får oss att känna oss hemma här. Det gör oss till bättre filosofer, säger hon.
Kontaktinformation
Vill du veta mer om mentorsprogrammet? Kontakta Dick Kasperowski, viceprefekt för grundutbildningen på Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, 031-786 19 45 eller 0731-51 33 59
