Så skiljer sig människans gener från schimpansens

Schimpansen är människans närmaste släkting. I sin avhandling har Anna Wetterbom studerat olika sorters skillnader i arvsmassan för att se om, och i så fall hur, de kan ge upphov till de olika särdrag vi kan se mellan arterna. Jämförelser mellan människa och schimpans kan leda till en större förståelse för mekanismer bakom sjukdomar och ökad kunskap kan rädda schimpansen från utrotning.

Människa och schimpans delade en gemensam urmoder för ungefär 6 miljoner år sedan. Under den tid som har gått sedan arterna skiljdes åt har både människan och schimpansen samlat på sig skillnader i arvsmassan. Arvsmassan är ”livets kod” och innehåller all information som behövs för att tillverka de proteiner som är cellens byggstenar. Celler som i sin tur blir beståndsdelar i kroppens olika organ som tillsammans bildar en hel organism.

Anna Wetterbom har specifikt studerat hur variation i arvsmassan påverkar vilka delar som skrivs av till transkript, vilka senare används som mallar för att tillverka proteiner i cellen. Med hjälp av mikroarrayer har hon analyserat tre olika vävnader, hjärta, hjärna och lever, för att se vilka gener som uttrycks olika mycket i människa och schimpans.

– Resultaten visade att skillnaderna i genuttryck var större mellan olika vävnader, till exempel hjärta och hjärna, inom samma art än mellan människa och schimpans i en specifik vävnad, till exempel hjärta, berättar Anna Wetterbom.

Ett litet antal gener uttrycktes bara i en av arterna och samma sak gällde för mindre delar av gener (så kallade exoner). En gen kan ge upphov till flera olika genprodukter, så kallade transkript.

– Studien visade en betydande transkriptvariation mellan arterna. Min avhandling bidrar till en djupare förståelse för den variation som finns mellan människan och schimpansen, både i arvsmassan och bland de transkript som uttrycks från gener i arvsmassan. Resultaten kan ligga till grund för fortsatta evolutionära studier för att förstå artbildning och uppkomst av de båda arternas olika särdrag, säger Anna Wetterbom.

I en uppföljande studie användes sedan storskalig sekvensering för att leta efter nya regioner som bara uttrycks i schimpansens arvsmassa. Forskargruppen fann ett stort antal transkript som inte dokumenterats tidigare, varken i människa eller i schimpans.

Avhandlingen försvaras den 24 mars vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Wetterbom, tel: 018-471 4969, e-post: anna.wetterbom@genpat.uu.se