Fysisk aktivitet gör det lättare att leva med KOL
Fysisk aktivitet gör att KOL-patienter upplever att de mår bättre och får en högre livskvalitet. Det visar sjukgymnasten Mats Arne i en avhandling som försvaras den 16 april vid Uppsala universitet. Hans forskning visar också att många sjuka skäms över att ha drabbats av KOL och att skammen gör att man dröjer med att uppsöka vård.
KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) har blivit känd och uppmärksammad under de senaste åren som en folksjukdom med rökning som en viktig riskfaktor. I Sverige beräknas mellan 400 000 och 700 000 personer ha sjukdomen. KOL uppfattas ofta som en ”svart” sjukdom, som inte går att göra så mycket åt och där slutstadiet innebär syrgasbehandling och död. Men attityden förändras och utgångspunkten i dag är att KOL både kan förebyggas och behandlas.
Mats Arne har bland annat studerat patientens perspektiv då symptomen på sjukdomen börjar uppträda och diagnos kan ställas. Han upptäckte att många skäms över att ha fått KOL.
– Eftersom det finns en koppling till rökning känner de som drabbas att de har orsakat detta själva och det leder till att de söker vård senare, säger Mats Arne.
Han menar att det är viktigt att man från sjukvårdens sida har en öppen och inte fördömande attityd för att patienten ska söka vård på ett tidigt stadium.
Avhandlingen visar också att inskränkningar i förmågan att röra sig är en viktig faktor för personer med KOL. Fysisk inaktivitet tillsammans med trötthet och andra samtidiga sjukdomar kan medföra att personen hamnar i en ond spiral med sämre funktionsförmåga, social isolering och sänkt livskvalitet. I studien användes uppgifter från befolkningsenkäten ”Liv och hälsa” i Uppsala-Örebro-regionen och jämförelser gjordes mellan personer som hade de kroniska sjukdomarna KOL, ledgångsreumatism och diabetes. Personer med KOL och ledgångsreumatism hade sämre livskvalitet och nedsatt fysisk aktivitetsnivå jämfört med personer med diabetes och friska.
En annan av avhandlingens delstudier visade att det finns ett tydligt samband mellan högre nivå av fysisk aktivitet och upplevd god hälsa och livskvalitet hos personer med KOL. Fysisk träning förbättrar inte lungkapaciteten hos patienterna men är viktig för muskelfunktionen och välbefinnandet.
I avhandlingen betonas också vikten av att KOL-diagnos ställs på ett riktigt sätt och att den lungfunktionsundersökning (spirometri) som ska bekräfta diagnosen genomförs med god kvalitet och tolkas korrekt. En felaktig diagnos kan orsaka stort lidande. En bra praktisk förståelse för vad KOL-diagnosen innebär kan också göra att patienten törs röra mer på sig, trots att det kan upplevas som obehagligt och ge andnödskänslor. Patienten kan, med rätt stöd, lära sig att utnyttja den lungkapacitet man har kvar på ett bra sätt, menar Mats Arne.
För personer som röker är rökstopp fortfarande den enskilt viktigaste åtgärden för att förebygga KOL och det är viktigt att personal i sjukvården stödjer personer där KOL håller på att diagnostiseras. Stöd och hjälp till ökad fysisk aktivitet och möjligheter till individanpassad rehabilitering är väsentligt. Forskningen visar också att det är av största vikt att dessa patienter uppmärksammas redan i primärvården för att kunna få bättre stöd till fysisk aktivitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Mats Arne, tel: 0706-533 259, mats.arne@medsci.uu.se
