Att sätta ord på mobbningen
Vilka ord kan beskriva svåra och smärtsamma upplevelser av mobbning? Mobbade själva beskriver det som något obegripligt, osynligt, brutalt och såväl fysiskt som mentalt nedbrytande. Många beskriver det också som ett övergrepp. Helena Blomberg undersöker i sin avhandling i sociologi vid Örebro universitet hur vi talar om och förhåller oss till fenomenet mobbning.
– Det är i språket vi kan nyansera hur vi talar om och därmed vad vi tänker om mobbning, säger Helena Blomberg.
– Det finns många likheter mellan hur man berättar om mobbning, våldsbrott och sjukdom. En likhet är hur man behandlar skuldfrågan. Många frågar sig ”varför jag?”. Samtidigt känner de flesta ett starkt motstånd till att bli uppfattade som svaga, passiva offer.
I sina berättelser visar de hur de varit handlingskraftiga och aktiva och försökt hitta en lösning på problemen på arbetsplatsen. Men till slut hamnar de i en låst situation. De har gjort vad de har kunnat men trots det sker ingen förändring.
– Det är viktigt att tänka på hur vi bemöter någon som blivit mobbad. Att inte se dem som svaga och maktlösa offer, utan som personer med erfarenhet av mobbning eftersom många vittnar om att de blivit starkare och har lärt sig något, säger Helena Blomberg.
Men det är frågan om skuld som ändå gör att den mobbade träder in i offerskapet. Små som stora saker vi blir utsatta för skapar ett grubbleri och en självrannsakan hos oss själva. Det tycks finnas en djupt rotad vana att söka orsak och skuld hos sig själv.
– Vi kan väl alla känna igen oss i tankar i stil med ”om jag hade haft varmare kläder på mig så hade jag inte blivit sjuk” och så vidare. Det är relativt vanligt att grubbla över sin egen skuld i olika sammanhang.
Trots självrannsakan och en motvilja att bli betraktad som ett offer har den mobbade ett behov av att förmedla sin utsatthet och skapa trovärdighet för sitt perspektiv för att nå upprättelse för vad man har varit med om.
– Man dramatiserar sin berättelse och bygger upp en spänning med karaktärer, tid, plats och intrig. Det blir en kamp mellan de goda och de onda. På det sättet återger man sina svåra upplevelser och erfarenheter av att ha varit mobbade och samtidigt framställer man sig själv som ett övertygande offer – det som man annars motsätter sig. En paradox, säger Helena Blomberg.
– Det är vårt språk, vilka ord och vilka andra typer av berättelser vi har att tillgå, som sätter villkoren för hur vi kan tala om det traumatiska vi har varit med om. Utsatta använder i sina berättelser om sina upplevelser av mobbning kunskap som finns inom forskning, media och andra mobbades berättelser, säger Helena Blomberg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Helena Blomberg 070-816 21 19, helena.blomberg@oru.se
