Brokig historia bakom Sveriges tingshus
Trots att domstolen är en av samhällets grundläggande institutioner har få forskare hittills ägnat sig åt att undersöka dess rumsliga villkor. Nu har Eva Löfgren vid Göteborgs universitet studerat byggnaderna där häradsrätten höll sina förhandlingar. Hon har också kartlagt hur tingshusens användning har förändrats över tid.
– Det är spännande byggnader. Bilden av det historiska tingshuset som symbol för rättsskipningen kompliceras i viss mån av det faktum att husen också fyllde andra funktioner. På 1700- och 1800-talet användes det till exempel som övernattningslokal och för lokalsamhällets olika möten och stämmor och i modern tid innehöll tingshus flera bostäder och umgängeslokaler, säger Eva Löfgren vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.
Som nyutexaminerad bebyggelseantikvarie 1997 anställdes hon för att göra en rikstäckande kartläggning av alla befintliga tingshus. Det insamlade materialet kom att ligga mer eller mindre obearbetat i flera år, efter att Eva Löfgren gått vidare till andra uppgifter. Men tingshusen lämnade henne ingen ro.
– Det jag tyckte var så intressant var att den arkitektoniska gestaltningen inte verkade ha sin grund i rättsväsendets praktik eller behov. Som bebyggelsehistoriker förväntar man sig en relation mellan byggnadernas funktion och form men här tycktes den relationen relevant att ifrågasätta.
Eva Löfgren har studerat svenska tingshus byggda mellan 1734 och 1970, då invånarna i lokalsamhället var de som bekostade och lät uppföra tingshusen. Därefter övertog staten ansvaret för domstolslokalerna i samband med tingsrättsreformen. I sin avhandling delar hon upp undersökningen i tre moment; föreställningen om tingshusen, själva byggnaden och slutligen användningen av byggnaden.
Ur källmaterialet – som utgörs av ritningar och programhandlingar, räkenskaper från själva byggprocessen såväl som brukarnas egna berättelser – framträder olika brukare och verksamheter som alla har satt sin prägel på husen.
– Vi förväntar oss kanske av tingshusens historia att den ska skildra rädda människor som ställs inför tinget och stränga domare som kräver svar. Men det finns också barn som har vuxit upp i dessa byggnader, tingssalar som regelmässigt användes som festlokal och i de äldsta husen fanns alltid ett stort kök med bakugn.
Eva Löfgren kan också visa att många av byggnaderna använts under en väldigt lång tid utan att brukarna framställde dem som omoderna. Den föreställning om hur tingshus bör se ut, som grundades redan på 1700-talet, levde i flera avseenden kvar ända fram till 1950-talet.
Avhandlingen Rummet och rätten Tingshus som föreställning, byggnad och rum i användning förvarades framgångsrikt vid en disputation den 9 februari.
Avhandlingen finns också att köpa i bokform från Rönnells antikvariat i Stockholm.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Eva Löfgren, Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet
0501- 75 57 98 eller 0733-97 09 52
eva.lofgren@conservation.gu.se
