Liten konkurrens mellan lo och järv i fjällen

I rovdjursförvaltningen hanteras olika arter ofta var för sig, men i takt med att stammarna växter blir det allt viktigare att veta vilken inverkan de har på varandra. Jenny Mattisson från SLU har i sitt doktorsarbete studerat samspelet mellan lodjur och järv – två arter som lever sida vid sida inom renskötselområdet i norra Sverige, och som båda till stor del livnär sig på ren. Lodjuret är ett utpräglat rovdjur medan järven både är asätare och opportunistisk jägare.

Med hjälp av GPS-sändare har Jenny Mattisson och hennes kollegor studerat rörelsemönster hos individer av de båda arterna. Platser som djuren stannat till vid eller ofta sökt upp undersöktes närmare, vilket har gett ökade kunskaper om vad djuren äter och var de vistas vid vila och födosök.

Avhandlingen visar att järv och lodjur har helt överlappande hemområden och att de rör sig oberoende av varandra – de tycks varken undvika eller söka upp varandra. Detta tyder på att konkurrensen mellan arterna är liten, och trots att lodjuret är större än järven känner man inte till något fall där ett lodjur dödat en järv. Båda arterna föredrar generellt att vistas i brant, kuperad terräng i fjällbjörkskog, marker som är svårtillgängliga för människor.

I studieområdena var renen det klart viktigaste bytet för lodjuret, men predationstakten, dvs. hur många renar ett lodjur dödade under en given tidsperiod, varierade mycket mellan kön, årstider och med tillgången på ren. Även för järven var renen det viktigaste bytet, men av de renar som järven utnyttjade var endast 13 procent järvdödade medan 61 procent var dödade av lodjur. Resterande var renar som dött av andra orsaker, t.ex. olyckor.

Järven besökte ungefär två tredjedelar av alla tillgängliga lodjursdödade renar, oberoende av årstid. I 29 procent av dessa fall var lodjuret inte färdigt med sitt byte när järven kom.

– Men det verkar inte vara så att järven jagar bort lodjuret från bytet, säger Jenny Mattisson. Istället tycks den passa på att besöka kadavret när lodjuret ligger och vilar en bit bort.

Eftersom järven ofta styckar upp kadavret och flyttar delarna till matgömmor på olika platser blir det mindre mat kvar till lodjuret. Studierna visar att när järven utnyttjar en lodjursdödad ren i skogen, behöver lodjuret döda ett nytt byte snabbare än den behövt om järven inte varit där. På kalfjället, där de flesta lodjursdödade renarna hittas, har järven däremot ingen större inverkan på lodjuret, men här minskar andra asätare, som t.ex. korp och kungsörn, mängden mat för lodjuret.

Avhandlingen visar alltså att lodjur och järv kan samexistera utan större negativ inverkan på varandra. För järven är det till och med en fördel att samexistera med lodjur, genom att den kan utnyttja lodjursdödade renar.

En längre sammanfattning på svenska finns på s. 45–48 i avhandlingen (se länk nedan).
——————————————————————————–
Jenny Mattisson, Grimsö forskningsstation, institutionen för ekologi, SLU, försvarade sin doktorsavhandling Interactions between Eurasian lynx and wolverines in the reindeer husbandry area den 11 mars 2011. Opponent var Associate Professor Eric M. Gese, Wildland Resource Department, Utah State University, USA.

Mer information:
Jenny Mattisson, 0581-69 73 32, jenny.mattisson@slu.se
Jens Persson, 0581-69 73 05, jens.persson@slu.se
Henrik Andrén, 0581-69 73 02, henrik.andren@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf):
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002441/ [Ref 1]

Projektlänkar
http://scandlynx.nina.no/Startside.aspx [Ref 2]
http://www.wolverineproject.se/ [Ref 3]

SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.