I udda djurs sällskap
Dyngbaggar och salamandrar har var och en för sig fantastiska egenskaper. Dygnbaggen kan nattflyga och orientera sig efter stjärnhimlen och salamandern kan få nya kroppsdelar. Läs mer om hur några SSF-stödda forskare utvidgar vårt vetande med hjälp av dessa kryp.
Marie Dacke, en av Framtidens Forskningsledare (FFL), studerar hur humlor, getingar och dyngbaggar kan navigera i luften utan att krocka med saker.
— Insekter är extremt skickliga på att utvinna information för att orientera sig. De har hjärnor mindre än riskorn men är ändå väldigt skickliga på att flyga och vika undan för föremål som kommer emot dem, som träd, hus och andra flygfän.
Att myror och bin navigerar med hjälp av polariserat ljus har man vetat länge. Polariserat ljus betyder att ljuset svänger i en riktning, vilket insekterna använder sig av för att orientera sig. Även efter solnedgången finns det polariserat ljus som kommer från månen, eller solen om den inte hunnit sjunka för långt ned. I södra Afrika finns en skalbagge som använder polariserat månljus som kompass mitt i natten. Men inte nog med det, dyngbaggar (Scarabaeus satyrus) kan till och med navigera i fullständigt mörker, ledda endast av ljus från Vintergatan, vilket Marie Dacke bekräftat i en serie experiment utförda i Johannesburgs planetarium.
Den praktiska tillämpningen av forskningen kan vara flygande mindre robotar, som övervakar grödor, transporterar mindre saker, som provsvar, på ett miljösmart sätt och liknande.
Marie Dacke är verksam vid syngruppen, biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Tack vare de tio miljoner som följer med FFL-utmärkelsen kan Maria Dacke nu bygga upp en egen forskargrupp och vara kvar i Lund.
Salamandrar i labbet
Andra SSF-forskare med spännande och unika försöksdjur i labbet är docent Andras Simon, som ingår i det nyligen slutrapporterade SSF-centret för utvecklingsbiologi. Tillsammans med doktoranden Daniel Berg vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid KI forskar de på salamandrar.
— Salamandern kan återskapa förlorade kroppsdelar så som fram- och bakben och svans. De har även förmågan att ersätta förlorade nervceller i hjärnan efter en skada, förklarar Daniel Berg.
Även hos vuxna människor sker en viss nybildning av nervceller, men vi har en begränsad förmåga att återhämta oss när nervceller har dött efter skada eller på grund av neurodegenerativ sjukdom som Parkinsons sjukdom.
— Det som är speciellt med salamandern är att den kan aktivera stamceller i den del av hjärnan som har skadats och på så sätt ersätta de skadade delarna.
Andras Simon och Daniel Berg berättar att de även upptäckt en mekanism för hur nervceller och stamceller i djurens hjärnor kommunicerar med varandra. Nästa mål blir att karakterisera generna och fortsätta att analysera denna kommunikation. I förlängningen hoppas forskarna att resultaten ska leda till nya behandlingsstrategier för oss människor.
Kontaktinformation
Eva Regårdh, SSF
eva.regardh@stratresearch.se
073-358 16 68
