Byt strategi för att rädda artrikedomen – satsa på vanliga arter istället för ovanliga
Det krävs aktiva insatser för att bevara den biologiska mångfalden i havet, så långt är de flesta överens. Men i sin iver att rädda ovanliga arter missar man i dag att bevara de vanliga arter som utgör grunden för ekosystemen i havet. Byt strategi, lyder uppmaningen till myndigheterna från forskare vid Göteborgs universitet.
En ofattbar stor andel av de djur som lever i havet är så ovanliga att det är svårt att hitta mer än enstaka exemplar. Att lägga det mesta av resurserna på att rädda enskilda arter är inte bara en dyr affär – det skulle också riskera att ödelägga grundstommen för ekosystemen. Det visar professor Kerstin Johannessons forskning.
Hennes forskargrupp kan visa att det är de vanliga arterna som har verkligt stor betydelse för ekosystemen genom att de bygger upp fungerande livsmiljöer för andra arter. Det betyder att det med stor sannolikhet också är de vanligaste arterna som styr över framtiden för alla arter. Om de vanliga arterna försvinner får det stora konsekvenser.
Ett skrämmande exempel på hur det kan gå är att alla torskbestånd i fjordarna i Bohuslän med något undantag har försvunnit. Därmed har dessa fjordar tappat en av sina viktigaste arter. Det kan få långtgående konsekvenser på flera andra arter när de grunda vikarnas miljöer förändras.
– Utan de stora rovfiskarna växer sjögräsängarna igen, vilket leder till att de grunda vikarna inte längre fungerar som skafferier och barnkamrar för kustnära fisk. Medan livet sakta dör ut får övergödningen skulden.
Kerstin Johannessons forskning handlar om hur olika bestånd inom en art kan vara så genetiskt olika att de egentligen inte har särskilt mycket med varandra att göra, och att de framförallt inte är utbytbara. Om ett lokalt bestånd försvinner så kommer det inte automatiskt att ersättas genom att individer från ett annat bestånd vandrar in. I värsta fall kan inte ens individer av det andra beståndet klara sig i det utrotade beståndets miljö.
– Så är det med torskbestånden i Bohuslän. Trots hårda fångstbegränsningar och trots att Nordsjötorsk varje år besöker de bohuslänska fjordarna får vi inte tillbaka torskbestånden där. Ett liknande exempel är torsken utanför New Foundland i Kanada, som inte återkommit trots att fisket är helt stoppat sedan nästan 20 år.
Att sätta arten i fokus för att bevara artrikedomen i havet är därför ett feltänk som istället kan leda till större bortfall. Trots det saknas idag lagstiftning och rekommendationer för hur genetisk variation inom arter ska förvaltas.
Kontaktinformation
Kontakt: Kerstin Johannesson, professor, institutionen för marin ekologi, Tjärnö, vid Göteborgs universitet 0526–686 11 kerstin.johannesson@marecol.gu.se
