Tillåtet att göra karriär i Miljöpartiet
Miljöpartiet har valt sina nya ledare, språkrören. Till skillnad från hos andra partier, till exempel Socialdemokraterna, sker Miljöpartiets ledarval i öppen konkurrens mellan flera medtävlare.
— Miljöpartiet sticker ut från alla andra partier på så vis att man tillåter en hög grad av individualism. Det är inte fult att göra karriär. Miljöpartister som öppet deklarerar sina ambitioner och drivkrafter och öppet säger att de stävar efter en viss position riskerar inte att stötas ut, vilket vi vet kan ske i andra partier, säger statsvetaren Patrik Öhberg, verksam vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Han har med hjälp av de så kallade Riksdagsundersökningarna (se nedan) utmanat den grundläggande berättelsen om svensk representativ demokrati, så säger att politiker inte drivs av personliga ambitioner att klättra, att nå positioner. De som gör detta upptäcks och mönstras ut. Det står att läsa i biografier av före detta statsministrar.
I Patrik Öhbergs undersökning visade det sig att i alla riksdagspartier utom Miljöpartiet fanns det 1996 mellan fem till tio procent bland riksdagsledamöterna som kunde anses vara karriärpolitiker. I Miljöpartiet var nästan hälften av riksdagsledamöterna uttalade politiska karriärister med personliga drivkrafter att hamna i ministerställning, i EU-parlamentet med mera.
Vad beror det på?
— Miljöpartiet har många fler individualister i sina led. Jag vet inte vad det beror på; om det söker sig andra människor dit, som inte gillar att hänga på kafferep utan som driver sina egna agendor, sina egna kampanjer på sina egna sätt.
Vilka dessa karriärister är, har förstås Patrik Öhberg undersökt. Han konstaterar att de gärna kommer från Stockholm, att de inte har arbetarbakgrund, att de påfallande ofta är proffspolitiker när de kommer till riksdagen.
Patrik Öberg definierar politikerkarriäristerna genom att undersöka vad de vill göra om tio år, ifall deras ambitioner sträcker sig bortom att sitta i riksdagen.
— Jag har försökt att hitta dem som medvetet strävar efter positioner som är svåra att nå. Och tidsgränsen tio år indikerar att det är ett mål de måste arbeta sig mot, det kommer inte av sig själv. Om politiken är ett smörgåsbord vill jag ta reda på vilka som är beredda att tränga sig fram till det smörgåsbordet.
Hur blir karriären för politikerkarriärister?
— Det går alldeles utmärkt för politikerkarriärister. De blir inte utpetade ur partierna som Göran Persson vill göra gällande, de är inte föremål för skandaler mer än andra. I stället är de drivande även om de är mindre fokuserade på enskilda väljares problem än andra politiker. De är visserligen lyhörda mot partilinjen men bryter den med jämna mellanrum.
— De är inte mjukare i ryggen än andra. Däremot är de medvetna om partilinjen, men går medvetet emot i frågor där de förstår att de kan profilera sig. Det är nog framgångsrikt. Amerikansk forskning har visat att det inte lönar sig att vara för foglig, säger Patrik Öhberg.
— Kanske har det skett sen förändring i synen på politiskt ledarskap bland väljarna och att Socialdemokraterna inte har hunnit anpassa sig, säger Patrik Öhberg.
Fotnot: Patrik Öhberg försvarar sin avhandling Politiker med karriärambitioner — en omöjlig självklarhet. En studie om karriärambitionernas betydelse i den representativa demokratin den 27 maj.
Fotnot 2: Artikeln publicerades den 17 maj 2011 på Riksbankens jubileumsfond.
Text: Thomas Heldmark
Riksdagsundersökningarna
Riksdagsundersökningarna är en databas som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond och utgör en närmast världsunik källa för att pejla attityder, åsikter och drivkrafter hos de folkvalda.
Riksdagsledamöterna har från 1969 och sedan vid åtta tillfällen fram till idag besvarat frågor om vad de tycker i rena sakfrågor såsom klimatpolitik, immigration, men också om hur de ser på partidisciplin, hur de definierar den representativa demokratin, hur ofta de bryter mot partilinjen med mera. Politikerna är mycket öppna och 90 procent av alla svarar, vilket gör materialet extra värdefullt.
Databasen är omgärdat med ett försiktighetsbälte och inte öppen för allmänheten och inte ens för alla forskare.
Kontaktinformation
red@forskning.se